Läcker tragik när Moore och Portman krockar

Verklighetsbaserad historia om kvinna som förförde 12-åring

Publicerad 2024-03-07

Natalie Portman och Julianne Moore i ”May december”.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus

May december

Regi Todd Haynes, med Natalie Portman, Julianne Moore, Charles Melton, Cory Michael Smith, Elizabeth Yu.


FILMRECENSION. Två djupt narcissistiska, envisa kvinnor kolliderar i den här mörka, fascinerande men även snyggt melodramatiska historien.

Regissören Todd Haynes ger oss blinkningar åt Ingmar Bergmans håll.

DRAMA. De dyker upp här och var med sina pekpinnar, de som är besatta av åldersskillnader mellan vuxna personer i ett förhållande. Det kan bli tröttsamt.

Men när övergrepp ligger som en grund för hela förhållandet tar diskussionen en betydligt obehagligare riktning. Det här dramat skildrar en relation som vid närmare titt får en att rysa.

Filmstjärnan Elizabeth Berry (Natalie Portman) kommer till Savannah, Georgia, för att möta kvinnan som hon ska spela i en film. Det är Gracie Atherton-Yoo (Julianne Moore), som tillsammans med sin make Joe (Charles Melton) bjuder in henne i hemmet.

För 23 år sedan avslöjades den sexuella relationen mellan Gracie och Joe.

Hon var 36 år och jobbade i en djuraffär.

Joe var 12 och hennes sons bästa kompis.

Födde barn i fängelset

Gracie hamnade i finkan, men var redan då gravid; parets första barn föddes medan hon satt inlåst. När Gracie släpptes ut återförenades hon och Joe, som då var i vuxen ålder. De gifte sig, skaffade fler barn och lever nu ett ”normalt” liv i Savannah.

Det är den historien som ska berättas i Elizabeths film och hon blir snart fascinerad av kvinnan som hon ska gestalta.

Julianne Moore och Charles Melton i ”May december”.

I flera av sina bästa verk, som filmerna ”Far from heaven” och ”Carol”, samt miniserien ”Mildred Pierce”, har Todd Haynes skapat färgstarka porträtt av spännande damer, där 50-talsdoftande Douglas Sirk-estetik möter ett hot mot den glamourösa ytan.

Här har Haynes och manusförfattaren Samy Burch fastnat för en verklighetsbaserad historia där en lärare i delstaten Washington förförde sin 12-åriga elev och efter avtjänat fängelsestraff byggde en familj med honom. Ett äktenskap som varade i 14 år.

En passiv-aggressiv dans

Ett djupt kontroversiellt förhållande, förstås. Elizabeth blir vår ciceron in i denna märkliga familj, men relationen med Gracie blir som en passiv-aggressiv dans, där Haynes sökte sig till Ingmar Bergmans ”Persona” för inspiration.

Portman och Moore är fenomenala ihop, även vasst roliga ibland. Melton imponerar också i en roll som blir en berörande symbol för hur lurigt det kan fungera med övergrepp, även många år efter brottet.

En del av Haynes idéer i filmen kan verka lite torftiga, men hans melodramatiska ådra, som när han återanvänder Michel Legrands musik till filmklassikern ”Budbäraren” (1971), gör det svårt att stå emot denna läckra tragik.

Filmen visas på bio.


Bruce Greenwood och Carla Gugino i ”Gerald’s game”.

Passa även på att se...

... rysaren ”Gerald’s game” (2017), som är baserad på en Stephen King-historia och också handlar om att bearbeta trauman från sexuella övergrepp.

Visste du att...

... Will Ferrell är en av producenterna bakom filmen?


Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.