En dammig hög med girl- och mammapower-smulor

”Madame Web” får inte liv i perifer Spider-Man-figur

Emma Gray Munthe

helskärm

Madame Web

Regi SJ Clarkson, med Dakota Johnson, Sydney Sweeney, Celeste O’Connor, Isabela Merced, Tahar Rahim, Adam Scott, Mike Epps, Emma Roberts

FILMRECENSION. I den fjärde filmen i Sonys Spider-Man-universum har man grävt ännu längre ner i lådan med perifera figurer.

SUPERHJÄLTEACTION. Peru, 1973. En gravid forskare (Kerry Bishé) letar efter spindlar vars gift skulle kunna bota sjuka, en lömsk medresenär (Tahar Rahim) är ute efter samma gift i annat syfte. Det ena leder till det andra, vilket i sin tur leder till New York 2003. Där finns nu spindelforskarens ambulanskörande dotter Cassandra (Dakota Johnson), som efter en olycka kan se in i framtiden och därför vet hon att hon måste rädda livet på tre tonårstjejer (Sydney Sweeney, Celeste O’Connor, Isabela Merced). 

"Madame Web" är den fjärde filmen i Sonys Spider-Man-universum efter "Venom"-filmerna och "Morbius", och nu har man alltså grävt ännu längre ner i lådan med perifera figurer. Resultatet: en trött och livlös film med risiga effekter, osedvanligt klumpiga produktplaceringar, platta repliker och noll charm. Framför allt, en dammig hög med torra girl- och mamma power-smulor. 

Man bryr sig inte om Cassandra och tonårstjejerna som enskilda individer, men en av få ljusglimtar är att man i alla fall bryr sig lite mer om dem som självvald familj som (tillsammans med Adam Scotts farbror Ben) tar hand om varandra. Men ja, man bryr sig inte så mycket att det är värt pengarna för biobiljetten.

Visas på bio.

Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.