En riktigt bra västernfilm

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-05-21

Kevin Costner gör historien i "Open range" levande och trovärdig

Open range

Amerikansk västern i regi av Kevin Costner, med bl a Kevin Costner, Robert Duvall, Annette Bening, James Russo och Michael Gambon.

Jaha, och här är du ute och rider.

Bästa västernfilmen sedan Clint Eastwoods "De skoningslösa".

Vi kan jämföra med en cowboyklassiker till när vi ändå är igång: Tv-serien "Lonesome dove/Den långa färden". Där gjorde Robert Duvall en av sina bästa roller som veteranen Gus McCrae. Han är lika bra här.

En njutning att se Duvall och Kevin Costner som fåordiga cowboys, Boss och Charley. De rider med sina kor för en lång transport tillsammans med två medhjälpare, men utanför en småstad blir det strid med mäktige ranchägaren Michael Gambon. Som i så många filmer och i den verkliga västern. Lagen i den lilla staden är på pampens sida. Ingen rättvisa finns att vänta för våra hjältar. Grälet trappas upp. De slår tillbaka.

Den här filmen talar mycket med tystnad och bilder. Charley och Boss är inte bara tystlåtna mot åskådaren, de bär hemligheter för varandra. Gradvis får vi veta att Charley var expert på att döda under amerikanska inbördeskriget, en sida av sig själv han inte är stolt över men vet att han är bra på.

Robert Duvall som Boss är en hygglig karl, historiens centrum. "Open range" handlar om vad de tycker är rätt och fel. Boss försöker först stå för sin självständighet utan att döda någon, men till sist blir det konfrontation med vapen.

I en sidohistoria finns stadens läkare, en hjälpsam man som de får anledning att besöka. Hos honom bor Sue ( Annette Bening) som Charley blir förtjust i. I möblerade rum blir cowboysen ännu fåordigare, Costner visar deras tafatta försök att hitta mjukheten under den hårda huden.

Den sortens historia som berättats många gånger, men Costner gör den levande och trovärdig. En kärv realism som inte skildrar skottlossningarna som dussinpangpang.

En berättelse om stolthet, ett slit som Kevin Costner kan vara stolt över.

Jens Peterson

ANNONS