Guldbaggen var mindre plågsam än på länge
– men man får väl konstatera att juryns plan baktände?
Juryn hade en plan. Men den baktände på ett spektakulärt sätt, när tre debutanter gick hem med kvällens finaste pris.
Det blev ett rätt kul slut på en gala som på det stora hela fungerade bra.
Vilket är stora ord när det gäller Guldbaggen.
Fördelen med ribbor som ligger lågt är att de är väldigt enkla att ta sig över. Och redan i programledaren Shima Niavaranis förinspelade inledning blev det tydligt att Guldbaggen i år hade beväpnat sig med en viss självironi och inte tänkte vara en riktigt lika smal, svår, politisk och pretentiös tv-sändning som vanligt.
Uppmärksamma tittare noterade visserligen att inte alla i publiken var med på noterna. Men det var uppenbart att saken hade diskuterats inom produktionen.
Och det var på tiden. Galan har varit för tråkig och för gnällig de senaste åren. Det har nästan varit något masochistiskt över att titta på den, och årets hårt kritiserade regeländring, som alltså går ut på att inga skådespelardebutanter längre ska ha chans att vinna några priser, var knappast rätt väg att gå för att öka publikens intresse.
Guldbaggen 2024 startade därför i teorin i en ännu brantare uppförsbacke än vanligt. Men skickliga Niavarani var helt rätt kvinna för utmaningen (eller självmordsuppdraget som hon själv kallade det). Presentatörerna gick faktiskt att känna igen för gemene man, vilket inte alltid har varit fallet. Och de flesta pristagare passade på att vara glada i stället för att dra upp världens orättvisor i allmänhet och filmbranschens vedermödor i synnerhet.
Även om det måste sägas att många också var alldeles för långrandiga.
”Alla ska med” är inte en slogan som bör appliceras på tacktal, och i stället för att rabbla femtioelva namn som inte en kotte känner igen kan man göra som Lukas Moodysson och helt enkelt ”tacka alla som var med och gjorde filmen”.
Eller som Marie Göranzon, mottagare av Hedersguldbaggen och kvällens självklaraste filmstjärna, som helt enkelt tackade livet för att hon hade fått vara med.
Snyggt.
Men den där regeländringen. Ska vi gissa på att den kommer att ”ses över” till nästa år?
Kritikerna fick i alla fall sista ordet, när ”Paradiset brinner” blev korad till bästa film och producenten Nima Yousefi som en protest skickade över baggen till de unga debutanterna Bianca Delbravo, Dilvin Asaad och Safira Mossberg.
Så kan det gå, när man har lite otur när man tänker.
