Lassgård: Jag är gubbarnas gubbe

Jan-Olov Andersson

Skådespelaren om sin rollfigur Ove: Sminket tog två timmar varje morgon

Nu kommer filmen ”En man som heter Ove”.

Och Rolf Lassgård, 60, var ”på” som sällan förr inför inspelningen.

– Långt innan jag ens fått besked om jag fick rollen kände jag mig som en hingst i spiltan, säger han.

Nöjesbladet möter honom och regissören Hannes Holm, 53, några timmar innan galapremiären i går.

På juldagen har filmen premiär över hela landet.

Fredrik Backmans succé­roman har sålts i över 800 000 exemplar bara i Sverige. Det handlar om surgubben Ove, 59 år, som knallar runt i radhusområdet och tillrättavisar grannarna om de inte håller ordning på saker och ting. Han bär på en stor sorg efter hustrun Sonjas bortgång. Och när han får en ny granne, färgstarka och höggravida iranskan Parvaneh (Bahar Pars), gift med en tafatt svensk, ställs allt på sin spets…

– Det är inte självklart att man tackar ja till att filmatisera en så populär bok. Det finns så många förväntningar. Men där fanns partier i boken som påminde om mina föräldrar, så som jag tänkte att de var innan vi barn kom och förstörde deras idyll, säger Hannes.

”Blev mitt mantra”

Rolf Lassgård hade inte läst boken innan filmen blev aktuell.

– Men många i min närhet pratade om den. Jag har varit på semestrar där kvinnor har läst och skrattat igenkännande åt sina män. Nu när jag har kommit upp i åren såg jag framför mig hur jag skulle spela ”morfarsroller”. Så kommer detta: gubbarnas gubbe!

Hur tänkte du kring förvandlingen till Ove?

– Berättelsen är så rik, man kan spela honom på många olika sätt. När vi hade masken på plats, sa Hannes: Du ser ut som en gubbe från Gävle eller Tranås som vi har tvingat att vara med i filmen. Det blev mitt mantra. Varje morgon tänkte jag: Jag är gubben som tvingas vara med här.

Hur länge sminkade du dig varje morgon?

– Två timmar. I filmen tar Ove sitt pass runt radhusområdet fem i sex varje morgon. Jag satt i sminket fem i fem …

– Det jobbiga var inte att få på masken, utan att få av den. Jag tvättade håret i Yes. Det kändes som om det tog två månader efter inspelningen innan det sista klistret var borta ur håret.

”Dänga till Helena”

Jämfört med boken (och Johan Rheborgs monologpjäs) har filmen snarare mer dramatik än humor.

– Egentligen tycker jag inte att det är så stor skillnad mot boken. Män som har läst den har en tendens att beskriva den som ”skojskoj, det var en jävla rolig gubbe”. Kvinnor verkar på ett annat sätt känna igen sorgen, både i historien och över sina egna män, säger Rolf.

Publikmässigt har det varit ett dåligt år för svensk film, ända tills Helena Bergströms ”En underbar jävla jul” nyligen hade premiär och redan har setts av över 450 000 besökare.

Många tror och hoppas att ”En man som heter Ove” ska bli en lika stor succé.

Hannes, har du någon chans att peta ned ditt ex från Biotoppens första­plats? (De hade ett förhållande för många, många år sedan.)

– Det är klart att vi ska dänga till Helena, hon har dängt till mig så många gånger. Det skitkul med Helenas film, att den går så bra.