Mycket naket skapar närhet
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-11-16
Lady Chatterleys älskare är franskt och naket i vacker miljö
Ännu en filmversion av DH Lawrences (1885–1930) mest kända roman, skandalomsusad för de på sin tid (1928) frispråkiga erotiska skildringarna.
Vad jag minns från Ken Russells tv-serie (1993) med Joely Richardson och Sean Bean, så är filmen ganska lik den. Men så finns det å andra sidan kanske inte så stora möjligheter att variera miljöerna eller historien om man nu ska vara trogen förlagan. Miljön är vacker landsbygd på 1920-talet. Och det handlar om hustrun (Marina Hands) till en rik borgarbracka (Hippolyte Girardot), invalid sedan första världskriget, och hur hon, alltmer frustrerad över bristen på ett sexliv, inleder ett förbjudet förhållande med den gifte karl (Jean-Louis Coulloc’h) som maken anställt som skogvaktare. Sedan följer mer komplikationer.
Pascale Ferran berättar långsamt (filmen är nästan tre timmar lång), ur ett kvinnligt perspektiv och på ett typiskt franskt sätt. Mycket naket. Mycket av parets vardagliga samtal om just ingenting. Det ger också – när de första lite fumliga samlagen övergått till riktig kärlek, till seriösa samtal om hur man ska överbrygga klasskillnaderna och om de har någon framtid tillsammans – en närhet som innebär total identifikation med huvudpersonerna och deras känslor. Det känns omöjligt att inte engagera sig i Lady Chatterley, hennes älskare och hur det ska gå för dem.