Poppigt – och olyssningsbart

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-09

M.I.A. – "MAYA" Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus

ELECTRO/PUNK Man får vara försiktig med vad man skriver om M.I.A. När New York Times-skribenten Lynn Hirschberg drog på sig hennes vrede slutade det med disslåt och tweetat telefonnummer. I läsvärda artikeln ”M.I.A.’s Agitprop Pop” hävdade Hirschberg kritiskt att det finns något motsägelsefullt mellan stjärnans politiska åsikter, barndom och nuvarande livsstil. M.I.A. blev ursinnig och menade att meningar tagits ur sin kontext (vilket senare delvis bevisades med en egen ljudinspelning av intervjun).

Sen uppträdandet på Grammy Awards 2009, då hon höggravid framförde ”Swagga like us” tillsammans med Jay-Z, T.I. och Lil Wayne, har Maya Arulpragasam fött en son och flyttat till Hollywood med sin fästman. Killen heter Ben Bronfman och är son till stenrike Warner-vd:n Edgar Bronfman Jr som en gång i tiden ledde branschens kamp mot illegal nedladdning och liknade Napster vid kommunism.

Men även om M.I.A:s nya liv kanske är långt ifrån krigshärjad uppväxt på Sri Lanka eller tiden som fattig flykting i London så har det knappast gjort henne eller musiken lamare. Om hon var arg förut så är hon skitförbannad nu.

Första singeln ”Born free” satte ribban med sitt skräniga sound och inte minst Romain Gavras våldsamma video där en militärstyrka jagar, misshandlar och dödar rödhåriga. Tredje albumet är punkigare än sina föregångare ”Arular” och ”Kala”. M.I.A. har lämnat baile funken och klubbsoundet för distade gitarrer och industrisynthar. Ett digitalt oväsen som jammats fram tillsammans med producenten Rusko och emellanåt är ganska olyssningsbart.

Ett par poppiga spår, som singeln ”XXXO” och ”It takes a muscle” där M.I.A. sjunger i stället för rappar, kontrasterar och känns som balsam för öronen efter allt hårdhänt slammer.

Hon har sagt att plattan ska vara så ”obekvämt konstig och fel att människor börjar använda sina kritiskt- tänkande-muskler”. Men faktum är att M.I.A. framförde sina åsikter mer effektivt när ilskan kanaliserades i nyskapande, dansvänlig klubbmusik.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln