Ledin ger folk vad de vill ha

HELSINGBORG

Nej, Maestro Berghagen antar inte utmaningen.

Men allsången ekar rätt bra över Sofiero ändå.

Om Tomas Ledin inte haft så mycket nytt, obekant och segt material att sälja in hade det här säkert kunnat bli lika underhållande som en tisdagskväll på Skansen.

helskärm

Vid veckans "Allsång på Skansen" fick ju Lasse Berghagen ett erbjudande om gästspel vid Tomas Ledins premiär här på Sofiero - den svenska picknick-kulturens själva epicentrum.

Det hade onekligen kunnat bli tidernas uppvisning i folklighet.

Men tyvärr, Berghagen passar.

Å andra sidan: om det är något Sandvikens store son inte behöver hjälp med så är det allsångsregi.

Karaokeversioner

Han leder de trogna skarorna i den prunkande slottsparken utanför Helsingborg i rent orgastiska karaokeversioner av exempelvis "I natt är jag din", "Sommaren är kort", "Vi är på gång", "Vingar av stål", " En del av mitt hjärta" och "Sensuella Isabella" - den sistnämnda med tre lokala "isabellor", hämtade ur publikhavet, som kör.

Såna gånger måste man vara patologisk Ledin-hatare för att inte se att han är en väldigt skicklig entertainer och publikdomptör.

Nyheterna funkar inte

Problemen uppstår när han försöker - eller snarare tvingas försöka - sig på annat. Mannen har ju gudbevars en alldeles färsk platta ute och den måste säljas in.

Det går inget vidare.

Jag råkar visserligen tycka att det är den mest lyckade Ledin-skivan sedan "Tillfälligheternas spel", men live vill materialet inte fästa alls och ser man en artist vars artistskap enbart bygger på tillgänglighet och igenkänningsfaktor är ju det besvärande. Faktum är att föreställningen dör varje gång han plockar fram en "nyhet".

Sen har jag förstås en massa andra, rent grundläggande invändningar också.

Men den visan kan ni.

Låt oss kort konstatera att Tomas Ledin ger folk vad folk vill ha - men inte tillräckligt ofta.

Tidigare:

Tomas Ledin Plats: Sofiero slott, Helsingborg. Publik: Runt sju tusen. Längd: Två och en halv timme. Bäst: "I natt är jag din" och "Sommaren är kort" är de stora publikvältarna. Sämst: De nya låtarna fäster inte alls. Fråga: Får vi aldrig höra det poetiska mästerstycket "Kärleken är som en studsande boll"?

Per Bjurman