– Jag kommer göra mer musik

Jakob Hellman i exklusiv intervju – 20 år efter albumsläppet

Hans enda album har blivit framröstat till Århundradets svenska platta – men det har varit tyst om Jakob Hellman i 20 år.

Nöjesbladet har fått en unik intervju med en av landets mest mytomspunna artister.

– Visst finns det hopp om att släppa mer, och jag vet att jag kommer fortsätta att göra musik, säger han.

Jakob Hellmans ”... och stora havet” slog ner på skivhyllorna 1989 som en bomb.

Singeln ”Vara vänner” spelades överallt och den då 24-årige nykomlingen från norrbottniska Vuollerim, ett par mil från polcirkeln, blev mannen på allas läppar.

Men efter debuten och två Grammisstatyetter blev det tyst – och så har det förblivit.

I stället har hajpen kring honom, albumet och dess låtar levt sitt eget liv.

”... och stora havet” har blivit framröstad till Århundradets svenska platta av Nöjesguiden och enligt uppgifter från Sveriges radio sålt över 160 000 exemplar. Och plattan säljer fortfarande ett par tusen exemplar om året.

Längtar inte efter barn

I dag bor Jakob Hellman i Malmö. Han har en flickvän, men inga barn. Det sistnämnda längtar han inte heller speciellt mycket efter just nu, berättar han när Nöjesbladet når honom.

– Jag kan bara prata en stund. Jag brukar inte ens svara i telefonen för den låter inte, men nu råkade jag se att du ringde, säger han.

Jakob Hellman berättar att en del av hans inkomster fortfarande kommer från musiken – i form av stimpengar för radiospelningar.

Och han spelar fortfarande live ibland, fast mest utanför de största scenerna.

– Jag spelar andras låtar och en del egna, mest nya. Sen har jag ett arbete på ett korttidsboende för äldre.

Musik skriver han alltså fortfarande, ”i alla fall någon låt på ett par månader” som han säger på sitt lågmälda, men vänliga sätt.

Så viljan att komma med den där uppföljaren finns fortfarande.

– Det beror på vilken dag du frågar mig. Men visst finns det hopp om att släppa mer, och jag vet att jag kommer att göra mer musik, säger Jakob.

”Berört mig mycket”

Varför har det dröjt så länge?

– Jag vet inte. I början var det bara misslyckat men sedan blev det lite lättare. Jag väljer ju inte varje dag att inte göra en skiva.

Har framgången med den första plattan blivit till en rädsla?

– Klart att det har påverkat mig men det finns också fler anledningar, säger han.

Sedan blir det tyst i luren. Jag frågar vidare om vad han känner för den legendstatus han har fått.

– Det har nog berört mig mycket, men helst vill jag låta det vara. Kanske inbillar sig folk att jag fyller något slags behov.