Högljutt med Hellstrand
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2002-07-12
Staffan Hellstrand
Plats: Grönalundsteatern, Stockholm.
Publik: Runt 150.
Längd: 90 minuter.
Bäst: ”Fanfar”, ”Du går aldrig ensam”.
Sämst: De nya låtarna är bleka.
Akustiska spelningar brukar innebära att artistens material får en ökad, intim laddning – låtarna kommer i ett nytt ljus när bandarrangemangen skalas bort.
Men Staffan Hellstrand verkar inte vara ute efter att göra några nytolkningar. Jag vet inte heller om hans första spelning på åtta månader kan stoppas in i ”Unplugged”-facket, trots att han bara uppträder med gitarristen Fredrik Blank.
Vrider upp volymen
Det är i så fall en av de mest högljudda jag upplevt. Blank vrider upp volymen under åtskilliga nummer och vräker fram feedback som påminner om Neil Youngs övningar med Crazy Horse. Publiken får även, vid sidan av gamla favoriter som ”Bilder av dig” och ”Din mästares röst” höra smakprov från kommande albumet ”Socker & synd”, däribland ”Elfte våningen” och ”Vi ska ta det”.
Tyvärr imponerar inte det nyskrivna materialet lika mycket som det äldre. Men konsertens 90 minuter känns ändå ganska korta, mycket tack vare Hellstrands inspirerade inlevelse. Innan lamporna tänds hinner han bland annat slita sönder ett par strängar på sin akustiska gitarr och springa omkull en mikrofon.
Markus Larsson