En rörande hyllning till Ronnie James Dio
KRÖNIKA För 14 år sedan tystnade en av hårdrockens starkaste röster.
Ronnie James Dio hade nog blivit rörd av den svenska välgörenhetskonserten som förra veckan hölls till hans ära.
Den 17 maj 2010 vaknade vi upp till en värld utan Ronnie James Dio, som dagen innan hade förlorat sin kamp mot magcancer. Tillvaron kändes plötsligt fattigare utan sångaren som med sin gudabenådade röst och varma personlighet influerade generationer av fans och musiker, genom band som Rainbow, Black Sabbath, Heaven & Hell och, förstås, Dio.
Förra torsdagen samlades delar av skandinavisk hårdrockelit på Biblioteket Live i Stockholm under vinjetten ”Stargazer alliance”, för att hylla Dios musikaliska gärning och samtidigt samla in pengar till Cancerfonden.
Inför en fullsatt lokal framförde 26 musiker i sju olika konstellationer ett uppskattat urval ur Dios samlade låtskatt. Från välkända pärlor som Rainbows ”Stargazer” och Dio-klassikern ”Holy diver” till förbisedda guldkorn som ”Lock up the wolves” och ”Invisible”.
Konserten började mjukt med ”Catch the rainbow”, under ledning av Avatarium-sångerskan Jennie-Ann Smith som ödmjukt och varsamt tog sig an en av Rainbows största ballader.
Energin och intensiteten stegrade därefter för varje akt, för att emellanåt brisera.
Som när Nils Molin (Dynazty, Amaranthe) sjöng ”Lock up the wolves” med svindlande scennärvaro och pondus, tryggt uppbackad av bland andra keyboardisten Jens Johansson som medverkade på Dio-skivan med samma namn.
Janne Schaffer satte i sin tur stjärnprägel på finstämda ”The temple of the king”. Tiden har bevisligen inte tagit udden av den ikoniska gitarristens fingerfärdighet och känsla för ömhudade solon.
Odödliga låtar som ”Kill the king” och ”Don’t talk to strangers” förvaltades i stället väl av den danske sångaren Ronnie Atkins (Pretty Maids). Extra imponerande med tanke på att 59-åringen just nu kämpar mot lungcancer – för andra gången.
Vårvärmen hade under dagen hettat upp lokalen till en bubblande gryta av spänning och förväntan. Den kollektiva kokpunkten nåddes när Wig Wams Åge Sten Nilsen, John Levén (Europe), Fredrik Åkesson (Opeth) och brorsorna Jens och Anders Johansson förvandlade “Gates of Babylon”, ”Last in line” och ”Long live rock and roll” till explosiva finalnummer.
Upprepade gånger såg jag upp mot det gamla bibliotekets glastak och föreställde mig hur Dio tittade ner från himlen, likt en beskyddande stjärna.
Jag tror att Dio, som själv var så mån om att sprida glädje och gemenskap, hade blivit rörd av hur musiken förde alla samman och för stunden suddade ut omvärldens hårda kanter.
4 x tips: ockult rock och svensk svärta
Djävulskt bra rock
Ockult 70-talsrock är lika tidlöst som utsvängda jeans. Med nya singeln ”Faustian bargain” blåser den kanadensiska kvartetten Occult Witches nytt liv i subgenren som tenderar att väcka liv i köttets lustar. San Martins sköna sångröst är dessutom som balsam för själen.
För ännu en trollbindande röst – lyssna på postrockbandet Bleakhearts skiva ”Silver pulse” som släpps i dag. Kiki GaNun sjunger förkrossande vackert om bland annat psykisk ohälsa och medicinering, förlust och sjukdom.
Nattsvart skandinavisk melankoli
Nästa fredag släpper Stockholmskvintetten Wormwood ”The star”, sista kapitlet i en albumtrilogi om döden. Skivan skildrar slutet på universum och målar upp en nattsvart bild, i både texter och melodier, av en stundande domedag. Från det första illavarslande tecknet (”Stjärnfall”) till lugnet som breder ut sig efter jordens undergång (”Ro”). Skicklig och stämningsfull melodisk black metal.
Dokumentär med drama och hjärta
”Ett hjärta är alltid rött”, Balsam Hellströms sympatiska skildring av Imperiet, går nu att se på Svt Play. Dokumentären följer de svenska postpunkpionjärernas uppgång och fall och blandar nya intervjuer med charmigt arkivmaterial, varav en del tidigare opublicerat. Med varsam hand tar Hellström pulsen på 80-talets livescen och politiska klimat såväl som skivbranschens mörka baksida och toxisk maskulinitet.
Evergrey svävar till höga höjder
Evergrey fyller 30 år och firar med att släppa sin bästa skiva på minst tio år. På ”Theories of emptiness”, som släpps 7 juni, visar det svenska metalbandet upp sig från sin mest mångfacetterade sida. Ståtligt melankoliska melodier, magnifik skönsång och en bitvis Meshuggah-osande rytmsektion. Bästa spår: ”To become someone else”, med några av de tyngsta passager som bandet någonsin har spelat in.
LYSSNA PÅ SOFIA BERGSTRÖMS BÄST JUST NU-LISTA!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads och Spotify för full koll på allt inom musik