Lattjolajbans, Ola & gorillan

Ola & Gorillan

Plats: Liseberg, Göteborg. Publik: 500 glada barn med föräldrar, ungefär. Längd: En timme. Bäst: Bajskorven, "Visa tassarna" och "Myror i brallan". Sämst: Det finns några mindre kända låtar som får en och annan knatte att snegla mot slänggungorna. Fråga: Hur varmt är det egentligen för gorillan?

helskärm

Till slut står de yngsta göteborgarna och bara hoppar upp och ner.

Jag förstår precis.

Får man se en livs levande bajskorv på scenen är ju livet bara lattjolajbans. För det får man.

Mitt under "Bajskorvarnas pruttestsång" kommer ett livs levande dynglass, stort som en hel människa, in i solskenet på den stora scenen och tar över sången om hur jobbigt det är att vara nånting som bara spolas ner i toaletten.

Där kan man säga att tv-kändisarna Ola och gorillans turnépremiär på Liseberg vänder.

Från att ha stått och rynkat sina små näsor åt mer eller mindre okända sånger börjar barnen - världens bästa recensenter, eftersom de aldrig tar hänsyn till nånting annat än vad de spontant känner - dansa och skratta och sjunga.

I "Visa tassarna" stormar de scenen - det ser ut ungefär som när Ebba Grön spelade i folkparken i Borlänge 1981, fast fansen är lite mindre den här gången - och i "Myror i brallan" dånar allsången som under värsta Britney Spears-konserten.

Vad jag tycker?

Äh, på en barnshow spelar det väl ingen roll vad en gubbstrutt tycker. Det är barnen som bestämmer. Blir de glada är det bra, blir det inte glada kan artisterna hälsa hem.

Den här gången blir de allra flesta, till slut, väldigt glada.

Men låt mig säga så här: vore jag åtta skulle jag förmodligen vilja ha Ola Lindholm som pappa eller bror.

Det finns ingen som utstrålar så mycket genuin snällhet och godhet. Må han få en fin sommar med sina små fans.

Per Bjurman