Tolv hisnande dramer från Olivia Rodrigo
Publicerad 2023-09-13
ALBUM På andra albumet ”Guts” fortsätter Olivia Rodrigo att kasta sig från stup till stup. Resultatet är tolv hisnande tonårsdramer som eventuellt borde förses med varningsetikett för sina hjärtknipande kvaliteter.
Olivia Rodrigo
Guts
Geffen/Universal
POP I Interview intervjuar Phoebe Bridgers Olivia Rodrigo. ”Vi underskattar hur fulla av ilska och ångest unga människor är”, säger Rodrigo.
Det finns naturligtvis flera skäl till att den 20-åriga artisten och skådespelaren från Kalifornien är den senaste internationella popstjärnan att slå igenom på verkligt bred front. Men mer än någonting annat: hon talar direkt till unga, rakt ut från sitt eget rasande hjärta.
Dunderhiten och debutsingeln ”Driver’s license” var en mästerlig ballad med enorm emotionell sprängkraft. Första albumet ”Sour” broderade ut bilden av Rodrigo ytterligare.
Uppföljaren ”Guts” presenterades av singeln ”Vampire”, en ballad som den här gången utspelade sig i ”Twilight”-sken. Precis som debuten är uppföljaren i huvudsak ett verk av en låtskrivare (Rodrigo) och en producent (Dan Nigro). Efter de oväntade och enorma framgångarna med ”Sour” avstod artisten från att skriva låtar i ett halvår för att kunna leva ett liv och ha någonting att säga.
På andra albumet ställs Rodrigo inför utmaningen att gå från att skildra gammal hederlig tonårsångest till att i realtid och på berörande vis berätta om hur hon blev en av världens största popstjärnor. Hon lyckas utmärkt med den till synes omöjliga uppgiften i två av albumets höjdpunkter, ”Making the bed” och ”Teenage dream”.
Den moderna kvinnliga pophistorien sjunger genom musiken: Alanis Morissette, Taylor Swift, Boygenius. Rodrigo är en fantastisk låtskrivare med en särskild känsla för drama. Addera någonting i sammanhanget så fridlyst som en detaljerad och inspirerad produktion.
Här finns massor av punkiga dängor om att hata sina kläder, vilja krypa ur sitt skinn och begå socialt självmord. ”Get him back!” är den mest hisnande. Man kan redan höra allsången i arenan: ”I wanna meet his mom/Just to tell her her son sucks”. Även om också dessa utbrott är gjorda med massor av finess är det i balladerna som det verkligen bränner till.
I ”Lacy” tar Rodrigo faktiskt arvet efter Swift-albumen ”Folklore” och ”Evermore” vidare. ”Logical” är ljuvlig pianofolk som hukar under februarihimlarna. ”The grudge”, som fans misstänker handlar om just Taylor och en påstådd upphovsrättsfejd låtskrivarna emellan, är befriad från alla filter och fallskärmar.
Det finns en gammal sanning om låtskrivare: ju större risktagande, desto större chans att beröra. Rodrigo hoppar ständigt från stup till stup. Kastar sig handlöst från välskrivna rader om kärleken som aldrig är logisk till rena och skära anklagelser:
Du ljög! Du ljög! Du ljög!
Därför talar hon inte bara till tonåringarna, utan till alla som någonsin har fått sitt hjärta krossat och ägnat alldeles för lång tid åt att vältra sig i vemodet. Som sorgset vadat genom höstlöven för att till slut gå vidare, lite svagare.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X och Spotify för full koll på allt inom musik