Välkomna oaser
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-10-12
Tomas Andersson Wij skriver låtar som du kan bjuda på kaffe
TOMAS ANDERSSON WIJ
”Tomas Andersson Wij” (rock)
Låtarna känns så personliga att du kan bjuda dem på kaffe.
Fruängens Jackson Browne fortsätter att skriva vardagspsalmer som kastar sig ut från studion utan ironiska fallskärmar. Tomas Andersson Wijs skivor är välkomna oaser dit bara den allra renaste romantiken och mest hjärtliga tron på musikens läkande förmåga når.
Han berättar om rönnbärshimlar, änglar på sparbankstak, julaftonsminnen, kroppar som spolas upp längs Portugals stränder, rinnande marschaller och klockor som ringer från Vasastan till Södermalm i Stockholm.
De stora orden och stora melodierna vilar allihop på en bädd av oro och svärta. Man kan nästan sola sig i kombinationens samlade värme.
Enda invändningen är själva sången. Rösten har ett pastoralt drag som inte alltid förstärker de världsliga texterna. Fraseringen blir ibland så innerlig och from att låtarna spricker och faller isär innan de når fram till lyssnarens hjärta.
Bästa spår: ”Vill du ha mig ändå”.
Markus Larsson