Europe är i oförskämt bra form
Publicerad 2023-06-09
SWEDEN ROCK Europe spelar fortfarande i en helt egen liga.
Med Joey Tempest & co på scen är publiken alltid i trygga händer.
Europe
Plats: Rock Stage. Längd: 80 minuter. Publik: Runt 12 000 pers. Bäst: ”Stormwind” är fortfarande något utöver det vanliga. Sämst: Får inte riktigt feeling under ”Ready or not”, ”Scream of anger” och ”Heart of stone”.
NORJE. Med ens blir det uppenbart att Europe är i oförskämt bra form.
”We walk the earth/Like champions/With our heads held high”, sjunger Joey Tempest i öppningsspåret “Walk the earth”.
Jo, men visst är det så.
För nog är det med styrka, stor självsäkerhet och skimrande stjärnglans som Upplands Väsby-bandet avrundar festivalens andra dag.
Särskilt Tempest, som än i dag spelar i en helt egen liga.
Från start till slut tacklar sångaren tonartshöjningar som en kung samtidigt som han utnyttjar hela scenen som sin privata domän. Mikrofonstativet får sig också en rejäl omgång – de tu hade behövt checka in på ett hotellrum.
Även låtar som ”Stormwind” och ”Rock the night” lever upp till sina namn. Det förstnämnda ”Wings of tomorrow”-spåret sveper ståtligt fram och lämnar inga fångar.
Tempests yviga hårsvall fladdrar passande nog friskt i vinden. Carola hade blivit rejält avundsjuk på frontmannen om hon varit på plats.
Men i publikhavet är det för det mesta förvånansvärt svalt och stilla.
Kanske är de flesta trötta efter ännu en dag i tryckande värme.
Eller kanske beror det på att kvintetten inte enbart breder ut ett tryggt nostalgitäcke över festivalområdet utan blandar friskt mellan gammalt och nytt.
Enligt mig är det en bra sak.
Senare låtar som ”Love is not the enemy” och ”War of kings” passar dessutom alldeles utmärkt jämte 80-talsörhängen som ”Carrie” och ”Cherokee”.
”Seven doors hotel” blir det enda smakprovet från debutskivan som i år fyller 40 år. Säkert sparar bandet på material till jubileumskvällarna på Cirkus i höst.
“The final countdown”, vars musikvideo nådde en miljard visningar på Youtube förra året, är förstås det givna finalnumret.
Om Europe är trötta på att spela en av hårdrockens största hitlåtar genom tiderna – vilket de borde vara – märks det inte. Tempests bländande leende syns ända bort till bakre raden när han och hans bandkamrater hamnar i skottlinjen för publikens enorma entusiasm.
Till tonerna av John Norums och Mic Michaelis mäktiga melodier badar scenen i ett fyrverkeriregn som förevigas av tusentals mobiltelefoner. Det är en fröjd för både öron och ögon.
Men jag kan ändå inte skaka av mig känslan av att alltsammans är en uppvärmning inför Iron Maidens spelning i morgon.
Spänningen känns i luften.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram och Twitter för full koll på allt inom musik
