Håkan, du får mig att gå i bitar
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-09-08
Tårarna trillar nerför mina kinder redan på öppningslåten, fina ”Precis som Romeo”, och tårarna är där när sista extranumret, ”Vi två, 17 år”, har tystnat.
Däremellan har mitt hjärta gått itu och lagats flera gånger om.
De sprudlande, lyckliga låtarna med flest Göteborgsreferenser ger såklart mest jubel.
Alla congas-solon är snubblande snabba och ”bortsprungna katter ropar tillbaks”-sticket i ”Mitt Gullberg kaj paradis” är oemotståndligt.
Men det är balladerna som får en att gå sönder.
De missar inte ett ord
Jag väntar visserligen förgäves på favoriten ”Jag har varit i alla städer”, men vackra ”Så länge du är med mig”, ”Brännö serenad” och ”Gårdakvarnar och skit” fyller tomrummet med råge.
Himlen är klarblå och det känns som om sommaren bestämt sig för att bjuda på en allra sista dag.
Sveriges allra bästa artist är på hemmaplan och sjunger ”det gör inte ont när hösten kallar ... så länge du är med mig”.
Det känns som om alla unga i hela stan är här. 17 000 röster fyller i vartenda ord som Hellström missar och mellan varje låt hörs från alla håll:
– Jag älskar dig, Håkan!!
Efter spelningen känns det tomt att gå tillbaka ensam till datorn. Jag skulle göra vad som helst för att få ramla glada gatan fram i Göteborgsnatten med de andra.