Feist gör mer av en konsert än de flesta
Publicerad 2023-08-27
KONSERT I konsten att göra någonting av en konsert är Feist ett föredöme. Med förhållandevis små medel blir hennes efterlängtade framträdande i Stockholm till en liten popinstallation.
Feist
Plats: Cirkus, Stockholm. Publik: 1 500. Längd: Drygt två timmar. Bäst: De tystaste sångerna från ”Multitudes”: ”Forever before”, ”Love who you are meant to” och ”Hiding out in the open”. Sämst: Kanske inte helt såld på ”Sea lion woman”.
På turnén som följer senaste albumet ”Multitudes” – en trevligt trumfattig musikalisk berså – gör Feist ett välbeprövat arenatrick: en liten scen i mitten av publiken. Men på betydligt intimare Cirkus får detta helt annan effekt. Lokalen förvandlas till en fritidsgård av entusiastiska tygpåsar från naturvinsimportörer.
Feist kommer in på den lilla scenen och filmar sig själv och publiken. Ansikten och skor projiceras på storbildsskärmen. ”That’s it, that’s the whole show”, skämtar hon och berättar att det var så länge sedan som hon var i Stockholm att hon inte minns när. ”Elva år”, upplyser en kille i publiken.
I kontrast till sin allvarsamma Laurel Canyon-pop är Feist lättsam och avväpnande på scenen. Samtidigt framstår hennes på ytan publikfriande gester lika mycket som små beståndsdelar av det större konstverket Leslie Feist.
Rent musikaliskt är artisten från kanadensiska Amherst en flyhänt gitarrist och en luftig och trevligt oartikulerad sångerska. Rösten använder hon mer än någonting som ett instrument. Feist är också en mästare i publikkontakt. Hennes allsångsövningar är av det avancerade slaget. Vore inte kanadensiskan så sympatisk hade man nästan lämnat Cirkus med känslan av att hon skojade bort delar av kvällen. Men i konsten att göra någonting av en konsert är hon ett föredöme.
För i kväll verkar precis vadsomhelst kunna hända. Efter en liten poesiläsning skrider Feist genom publiken sjungande ”I took all of my rings off” a capella och landar på den stora scenen. Ridån faller och skönjer ett fullt band och en discokula. Låten exploderar i full sättning med snyggt scenljus. Effektfullt är bara förnamnet.
Därefter följer delvis en helt annan konsert med excesser i 00-talets experimentella indie och de mer yviga Björk-utbrotten från senaste albumet, inte minst ”In lightning”. Bandet återskapar dem med förbluffande exakthet och ljudet är något av det krispigaste som jag har upplevt på en konsert av den här storleken.
Feist är en artist som vill massor – ändå är det när hon gör som minst som hon berör som mest. Som när hon släpper ut den sensationella folkpopen ”Hiding out in the open” över Cirkus. Eller den vackra ”Become the earth” som på scenen får smått sakrala kvaliteter. Det är denna Feist som jag föredrar om jag måste välja, hon som föder en längtan efter att flytta ut på landet och påtande i jorden möta hösten.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram och Twitter för full koll på allt inom musik