Tyvärr Elton, det är ändå bara snömos

GÖTEBORG

Han försöker verkligen.

Han vill verkligen visa att han fortfarande är något mer än jolmig mainstream-underhållare.

Men eftersom Elton John dels fastnat i en förfärlig rockfusion-estetik och dels inte vågar fullfölja provokationen mot sin publik misslyckas han i sitt tappra uppsåt.

helskärm

Den som följt den utländska musikpressen det senaste året vet att Elton John just nu är indragen i en rätt svår uppgörelse med sig själv och sin karriär.

Bara banaliteter

Han har i intervju efter intervju tagit avstånd från praktiskt taget allt han spelade in under 80- och 90-talen. Det var, erkänner han, bara slarv. Bara oambitiöst snömos. Bara banaliteter framställda på ren rutin.

Med fjolårsalbumet "Songs from the West Coast" gjorde han dock ett - i och för sig inte helt lyckat, men ändå ambitiöst - försök att knyta an till nerven, vitaliteten och mångsidigheten som präglade musiken han gjorde under de explosivt kreativa åren i början av sjuttiotalet.

Maratonkonsert

Den processen fortsätter när superstjärnan från Watford nu ger sig ut på ännu en världsturné.

Under två tredjedelar av maratonkonserten på Scandinavium utmanar han den bitvis misstrogna jättepubliken med pianorock från 1973, väl valda covers - han presenterar faktiskt en riktigt närgången version av Ryan Adams "Oh, my sweet Carolina" - och oändliga nummer från den långtifrån succéartade "Songs from the West Coast".

Vågar inte

Det är en vacker idé.

Han vill ju visa att han fortfarande kan.

Tyvärr går det inget vidare.

Framförallt för att britten tycks ha missförstått sin egen estetik och tillsammans med det skickliga men okänsliga kompbandet presenterar stora delar av materialet i fluffig rockfusion-tappning.

Fan, "Tiny dancer" och "Holiday inn" ska väl inte låta som Yes-låtar?

Sen vågar han, som sagt, inte fullfölja sin plan heller.

Jolmigt

Under slutklämmen blir det hitparad för hela slanten och 80-talsfansen får skråla med i "I"m still standing", Disney-ballader och "Candle in the fucking wind".

Fegt.

Men... tja, kanske förståeligt.

Elton John är ju trots allt bara en jolmig mainstream-underhållare.

Elton John

Per Bjurman