En ettrig partyplatta

Jenny Seth

Eminem – ”Recovery”

HIPHOP. Eftersom han och Dr. Dre bunkrat så många låtar att inte alla fick plats på ”Relapse” planerade Eminem att släppa sitt sjunde album redan förra året. Men ”Relapse 2” blev uppskjutet och döptes om. Och som nya namnet antyder verkar Marshall Mathers tillfrisknat, åtminstone lite, sen sist.

Den här gången snackas det inte lika mycket om Xanax Valium och alla andra piller han verkar knaprat som smågodis förut. Och onda alter egot Slim Shady håller sig i skymundan.

”Recovery” kanske inte är så tematisk sammanhållen men i gengäld har Eminem sparat de hittigare låtarna till tvåan. På Relapse fanns inga gästspel, förutom några verser från Dre och 50 Cent, och inte en enda trallig popsampling. Här dyker både Lil Wayne och popsångerskor som Rihanna och Pink upp. Och lån från Black Sabbaths ”Changes” och ”What is love” med Haddaway får framträdand roller i händerna på producenterna Emile och Just Blaze. Till och med barnkören på ”Cry little sister” från soundtracket till vampyrfilmen ”Lost boys” får vara med.

Som vanligt blir den ettriga, på gränsen till maniska, rapstilen ganska snabbt utmattande. Men håller man ut får man ett bra, och antagligen storsäljande, Eminem-tvärsnitt av både partybeats, självutlämnande texter, Mariah Carey-dissar och white trash-bekännelser.

BÄSTA SPÅR: ”No Love” feat. Lil Wayne.