Radiopop med Sting i

Jenny Seth

I Blace Coco– Constant

POP/ROCK Peaches Geldof, Calico Cooper, Frances Bean Cobain,Nicole Richie, Kelly Osbourne, Jade Jagger, Kimberly Stewart, Amber Le Bon, Zoe Kravitz... Eftersom gårdagens rockstjärnor är medelålders (och äldre) betyder det att världen just nu vimlar av vuxna rockbarn. Tjugonåntings, märkligt nog oftast tjejer, med bra gener, ekonomisk trygghet och knasiga förnamn. De flesta satsar på modellkarriär, en del är skådisar, många är it-girls och några vågar sig på att gå i pappas fotspår.

Coco Sumner är Stings 20-åriga dotter som gör musik under namnet I Blame Coco. Med god hjälp av bland andra Klas Åhlunds låtskrivande och produktion har hon lyckats skapa inte bara ett lyssningsbart utan dessutom ganska bra debutalbum. Precis som Robyn, La Roux och Lykke Li gör I Blame Coco snygg radiopop med välsnickrade melodier och starka drag av egensinne och attityd.

Kanske är det rösten som gör hela skillnaden. Cocos är mörk och androgyn och låter inte särskilt ung. På singeln ”Selfmachine” (som skulle kunna vara en The Killers-låt) och allra mest på ”Playwright fate” hör man faktiskt drag av pappa Sting och hans lite forcerade frasering. Och på ”No smile” finns det till och med lite baktaktspop à la The Police.

Man ska akta sig för att döma ut kändisbarn som talanglösa wannabes. Vissa har ju trots allt ärvt både sångförmåga och stjärnpotential.

Bästa spår: ”Selfmachine”.