Ratade Ulrich som trummis

Uppdaterad 2011-10-10 | Publicerad 2011-10-07

Metallica-stjärnan skrev till svenskt metalband – ville spela med dem

Han är känd som en av grundpelarna i Metallica.

Mindre känt är att Lars Ulrich skickat hyllande brev och bett om ”tygmärken” av ett svenskt hårdrocksband.

Ett band som ratade honom som trummis.

I dag går den svenska dokumentären ”Så jävla metal” upp på biograferna.

Filmen kretsar kring den svenska musikhistoriens drygt 40-åriga kapitel om metal och hårdrock.

Ett av banden som uppmärksammas är E.F. Band. En hårdrockskonstellation från Göteborg som redan 1980 turnerade i England och medverkade på den klassiska samlingen ”Metal muthas”, med band andra Iron Maiden. Och ett band som fick blivande världskändisar att gå i taket av lycka.

I filmen berättar E.F.-medlemmen Pär Ericsson och managern Andrew Goodwin om brev som Metallica-trummisen Lars Ulrich skickade till bandets fanclub för 30 år sedan.

– Vi tackade nej till honom. Han erbjöd sina tjänster. Han var trött på USA och ville tillbaka till Danmark, säger Andrew Goodwin i filmen.

Pär Ericsson minns också Ulrichs brev.

– Han hade bildat något litet band. De visste inte vad de skulle kalla sig, men han sa: ”Vi kör under namnet Metallica så länge”, säger Pär Ericsson.

Gulnat brev

I filmen ”Så jävla metall” medverkar även Lars Ulrich, som själv läser upp innehållet i ett gulnat brev daterat 1981:

Hur han är villig att betala ”vad som helst” för två tidiga E.F. Band-singlar på vinyl. Hur han hyllar deras musik och frågar om det finns ”tygmärken” med E.F. Bands logotyp.

– Där har ni det! Lars Ulrich brukade skriva brev till fanclubs, säger Lars Ulrich i filmen.

E.F. Band träffade även Lars Ulrich och Metallica i Göteborg 1986, samma år som Metallica förlorade sin basist Cliff Burton i en bilolycka i Sverige.

– Vi spelade lite fotboll och snackade, säger Pär Ericsson till Nöjesbladet.

”Våra egna gubbar”

Har du någonsin funderat kring att ni nobbade Ulrich som trummis?

– Nej, nej. Det har jag inte ägnat någon större eftertanke. Vi hade ju våra egna gubbar.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln