Bossen har party igen
Uppdaterad 2019-06-19 | Publicerad 2003-05-07
ROTTERDAM
Sitter under en smal månskära i den holländska vårkvällen och undrar om jag drömmer.
Men det verkar sant.
Bruce Springsteen och hans E Street Band har blivit en galen, livsbejakande, omtumlande partymaskin igen.
Ni kan nog räkna med en magisk midsommar i Göteborg.
Tycker mig redan efter några få nummer märka att den Springsteen som i och med denna nypremiär på mäktiga Feyenoord-stadion i Rotterdam återvänder till Europa är en annan Springsteen än den som var här i höstas.
Han verkar gladare, mer energisk, mindre grubblande och inte fullt så allvarsam.
Det är ett intryck som sedan bekräftas gång på gång under den långa aftonen.
Framförallt märks skillnaden i numren från "The Rising".
Hungriga attacker
De fungerade, med undantag för den redan klassiska publikvältaren "Waitin" on a sunny day", rätt dåligt.
Och jag trodde ärligt talat att de skulle framstå som ännu mer livlösa på de fotbollsarenor som nu ska intas, men efter ett halvårs turnerande har Herr Boss lärt sig även hur det ska tacklas och plötsligt finns det nerv till och med i "World's apart".
Men också de äldre klassikerna levereras nästan undantagslöst i versioner vida överlägsna de vi fick oss till livs senast.
Det känns som att Bruce återigen börjat studera gamla James Brown-videor - och samtidigt verkar E Street Band ha intagit livsfarliga mängder vitaminer.
Det är en helt annan hunger i attackerna, en helt annan aptit - och när de trycker till på gaspedalen blir det nästan party som i fornstora dagar.
Som i en frapperande svängig "Darlington county", som i de precisa versionerna av "Badlands och "Promised land", som i ... ja, ni ser i den plusbedömda låtlistan här intill: De stora ögonblicken är många.
Frälsande medley
Kvällen absoluta klimax noteras dock när en 20 minuter lång, utmattande tagning av raggarhymnen "Ramrod" övergår i "Born to run" och sen i Mitch Ryders klassiska Detroit-medley.
Jag har alltid drömt om att få höra det medleyt och ... ja, det är verkligen den frälsning jag föreställt mig.
Ni kan börja binda kransarna.
Det blir av allt att döma en midsommar att minnas på västkusten.
Fotnot: Bruce Springsteen spelar på Ullevi i Göteborg 21 och 22 juni.
Här är plus på alla låtarna:
1. Born in the U.S.A.
Klagande bluesversion. Tung öppning.
2. The Rising
Lite trevande, men bättre än senast.
3. Lonesome day
Samma sak här.
4. No surrender
Redan här märks den nya hungern.
5. Promsised land
Monumental version.
6. Empty sky
Oerhört mycket bättre i avskalad, nästan akustisk tappning.
7. You're missing
The Professor lyfter den äntligen med ljuvliga pianoslingor
8. Waitin" on a sunny day
En redan klassisk showstopper.
9. Darlington county
När blev den en sådan svängfest?
10. World"s apart
Till och med den låter bra
11. Badlands
Helt oklanderlig.
12. Out in the street
Uppviglande partynummer.
13. Mary"s place
20 minuter i ren James Brown-stil.
14. Countin" on a miracle
Den enda av de nya som fortfarande är lika seg.
15. Incident on 57th street
Innerlig, trots att publik snackar sönder
16. Thunder road
Publiken sjunger sönder Bruces omfraserade version på älskvärt sätt.
17. Into the fire
Aningen trubbig, men bättre än förr.
18. Bobby Jean
Svajigt men intensivt.
19. Ramrod
Tjugo minuters galen raggarfest.
20. Born to run
I det närmaste perfekt.
21. Detroit-medleyt
Kvällens absoluta klimax.
22. My city of ruins
Lika stor som förut.
23. My land of hope and dreams
Också lika stor.
24. Dancing in the dark
Avslutande publikfrieri på hög nivå.
Bruce Springsteen & The E Street Band
Webbradio med Bjurman
Per Bjurman