Ett hjärtskärande och livsnödvändigt album
Publicerad 2024-05-10
ALBUM På första albumet på åtta år sörjer Adam Taal (tidigare Tensta) sin mamma som också har fått namnge skivan. Det är ju precis såhär musik och konst ska användas.
Som tröst, när ingenting annat hjälper.
Adam Taal
Katarina
Järn/ADA/Warner
HIPHOP Under året har några väldigt fina och ärliga sorgesånger om bortgångna mödrar slagit ut i svensk popmusik.
I januari släppte den 20-årsjubilerande artisten Daniel Adams-Ray ”Numret har ingen abonnent”, en nästan outhärdligt bitterljuv betraktelse.
I måndags såg jag Annika Norlin avsluta en konsert i Uppsala med låten ”Mamma”; en uppriktig, hoppfull och humoristisk skildring av sorg.
Nu finns ett nytt album med Adam Taal (tidigare Tensta). Skivan ”Katarina” är döpt efter en älskad mamma som har gått bort i cancer.
Adam Tensta slog igenom 2007 med hiten ”My cool” och har varit förband till både Rihanna och Jay-Z. Det här är första albumet på åtta år, och han släpper det lite sådär i skymundan, som vore musiken för viktig för att bli föremål för något slags branschståhej.
Skivan är nio spår och 23 minuter. De korta låtarna, de dissonanta beatsen och det spontana tilltalet bär spår av moderna r’n’b-artister som Frank Ocean och Yung Lean. Kvar finns också Adam Tenstas känsla för poppiga melodier.
Förutom det tilltalande koncisa formatet i en tid då mastodontlängd och strömningstänk är praxis är det här något så sällsynt som ett album som bestämmer sig för att vara en sak, som gräver på ett och samma ställe. Hiphopen har alltid varit flitig när det gäller mammahyllningar – men här tar Adam Taal traditionen till en ny och djupare nivå.
”Katarina” är ett ödmjukt, vackert och rörande album. Ett stort steg framåt för Adam som artist, för vad det nu är värt. Att musiken i sig sällan resulterar i några fyrverkerier är en anmärkning i marginalen. Jag tror inte ens att det var tänkt så. I stället framstår de nio spåren som fragmentariska tankar och minnen som dyker upp under tiden som huvudpersonen försöker uträtta diverse hushållssysslor.
På ”Katarina” saknar 40-åringen telefonsamtal på morgonen. Funderar över saker som borde ha sagts. I ”Peruvian lilies”, skivans finaste spår, berättar han om hur modern vilade sitt huvud mot hans bröst under sina sista dagar.
Albumet avslutas med att Adam delar med sig av ett minne: han och mamma tittar på ”Antikrundan”. ”Katarina” är en hjärtskärande påminnelse om att livet är det som händer samtidigt som du funderar på vad två röda elefanter egentligen är värda.
BÄSTA SPÅR: ”Peruvian lilies”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads och Spotify för full koll på allt inom musik