[ingenting]

Jenny Seth

Tomhet, idel tomhet (pop)

helskärm

Pop från Stockholm stod länge i skuggan av den från västkusten, nästan hela indie-00-talet har ju ägts av göteborgarna. Men på sistone verkar huvudstaden ha ryckt upp sig och med andra albumet från [ingenting] vinns ytterligare lite mark tillbaka.

De nakna texterna på svenska, Christopher Sanders något spruckna röst och det vingliga drivet i Jari Haapalainens produktion bildar pop som är både bräcklig och stark på samma gång. Lite tamburin, religiösa undertoner och barnsång på det så har man en platta i skärningspunkten där Krunegård- , Hellström- och Kent-axlarna möts.

BÄSTA SPÅR: ”Halleluja”.