Det känns som Allsång på Skansen
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2002-07-01
Pet Shop Boys
Vemodet och melankolin har sällan varit mer påtaglig under
Pet Shop Boys
karriär än på senaste skivan ”Release”.
Den uppgivenhet som Neil Tennant skildrar på plattans ballader verkar komma från insikten om att Pet Shop Boys kreativa spänning sakta tynar bort. Allt som återstår är att försöka göra ett så värdigt bokslut som möjligt, utan all ung stilkänsla och ironi som förut genomsyrade vartenda singel- och albumspår.
Det är också därför som kvällens dämpade version av ”Being boring” kan vara den sorgligaste jag hört.
När låten gavs ut 1990 kändes det fortfarande som att Neil Tennant och Chris Lowe hade någon sorts distans till den bitterljuva texten om förlorad ungdom. En distans som i dag är helt försvunnen, det bevisar varje grått hårstrå på Tennants huvud.
Briljant discotolkning
Men jag vet inte om jag vill se ett moget Pet Shop Boys uppträda i solsken och lövsus på Sollidenscenen på Skansen – den svenska folklighetens högborg. Jag mår inte speciellt bra av att en högljudd, distad gitarr smyger sig in i gruppens briljanta discotolkningar av ”Always on my mind” och ”Where the streets have no name”.
Som ”I afton dans”
Och det kvittar i fall klassiker som ”Go west”, ”Left to my own devices” och ”It's a sin” förvandlar hela spelningen till en rungande ”Allsång på Skansen”. Speciellt eftersom Pet Shop Boys bäddar in de tidiga mästerverken med stora lager av låtar med senare datum. Akustiska låtar som visserligen är välkomponerade, men som också innehåller en ljummen intensitet som tyvärr påminner oroväckande mycket om radioprogrammet ”I afton dans”.
Pet Shop Boys
Markus Larsson