”När U2 är som mest politiska händer något”

Per Magnusson

Per Magnusson om U2 i Globen i Stockholm

Den snuvade söndagspubliken fick till slut komma in i Globen.

De fick se Bono spruta vatten, vara trilsk tonåring och politisk agitator.

Och till sist – världens största arenarockband.

Från en bar hörs basgången i ”With or without you”. En man står och kräks vid en papperskorg. På en bänk sitter en tjej som åkt från Kalix och tröstar sig med en korv.

Scenerna som utspelade sig utanför Globen i söndags kväll var ganska sorgliga. Men när beskedet kom att konserten skulle ställas in var det en lättnad. Fingrar hade domnat och tålamod tagit slut.

Polishelikoptrar hade surrat över Globen, mannen i biljettluckan hade sagt att han bara var en man i en lucka och folk i kön hade skanderat ”Sunday bloody sunday”.

Det var – som ni förstår – inte den ultimata uppladdningen för en rockkonsert.

Starka bilder och budskap

Men på tisdagen är U2 tillbaka för en ersättningsshow. Den blonderade Bono ser ut som en liten rockmaskot när han går på scenen till Patti Smiths ”People have the power”. Han promenerar vidare inuti den famösa LED-skärmen längs sin barndoms gata Cedarwood road i den första, oskyldiga delen av U2:s turné Innocence + experience. Jag uppskattar bandets barndomsskildrande ambitioner. Men har man inte längre förmågan att skriva livskraftiga melodier hjälper inte världens största platt-tv.

När Dublin-kvartetten däremot använder den för att visa panorama-vyer över ett sönderbombat Syrien följt av den enkla med effektiva hashtaggen #refugees welcome händer någonting.

Sparar det bästa till sist

När U2 är som mest politiska får konserten en helt annan sprängkraft.

Naturligtvis beror det också på att de sparar sina bästa låtar till sist. När The Edge låter sin edgigaste gitarr ljuda i ”Pride (in the name of love)” och Bono spänner sina stämband i ”With or without you” når konserten sitt zenit.

Där och då visar U2 varför de är arenarockens motsvarighet till Pompejis ruiner och Michelangelos David.

Låtlistan

The miracle (of Joey Ramone)

The electric co

Vertigo

I will follow

Iris (hold me close)

Cedarwood road

Song for someone

Sunday bloody sunday

Raised by wolves

Until the end of the world

Invisible

Even better than the real thing

Mysterious ways

Desire

Angel of Harlem

Every breaking wave

October

Bullet the blue sky

Zooropa

Where the streets have no name

Pride (in the name of love)

With or without you

Extranummer

City of blinding lights

Beautiful day

Mother and child reunion / Bad

40