Enformig hyllning

Jenny Seth

Bodies Without Organs blir aldrig bättre än artisterna som inspirerat till Fabricator

helskärm

Fabricator (pop)

Ni vet när reklammakare inte har råd att använda en Moby-låt i sin reklam och anlitar någon att göra en melodi som låter typ som Moby-låten. Om Alexander Bard ville tjäna några extra kronor skulle han vara sjukt bra på det. Fast inte på att morfa just Moby utan snarare ABBA, Erasure, Blümchen, Bowie, Europe och andra artister med riktigt hookiga melodier.

Nu har Bodies Without Organs funnits i fyra år, renodlat sin synthiga danspop och blivit mästare på att kopiera med stolthet och precision. Ace of Base-reggae i ”Happiness” och grym Pandora-euro i ”Gomenasai” (en blinkning till t.A.T.u.-låten med samma titel från förra året?). Någon slinga liknar refrängen i Alice Coopers ”Poison” och en annan ”Don’t you want me”, Human Leauges gamla hit. Balladerna är få men ganska bra. Särskilt ”Paradise on Mars” som lånar det fina dum-da-dum:et från Orups ”Som isarna (när det blir vår)” utan att skämmas. Martin Rolinskis röst kan bli lite enformig, några låtar är tråkiga och BWO blir aldrig bättre än artisterna som inspirerat. Men jag gillar verkligen att trions musik är som en hyllning till utskällda, folkliga popunder genom tiderna.

Bästa spår: ”Paradise on Mars”.