Retrodoftande stök

Joacim Forsén

Spiders

Shake Electric

Reaktor/Universal

helskärm

Mycket är sig likt när retro­romantikerna ­Spiders är tillbaka. Men med Mattias Glavås ­produktion som ett charmigt, varmt och dovt filter hämtar Göteborgsbandet också nytt bränsle från rockhistoriens senare halva av 70-talet.

Och inte bara från de typiska hårdrocksdomänerna. Det är mer Heart, T-Rex och Ace Frehley, ­mindre Motörhead-driv och Black Sabbath-referenser. Studsiga papperstorra trummor, bomullsmurrig bas och yviga ­gitarrfanfarer. Mjukare melodier. Tydligare refränger med starka, genomarbetade körer. Ann-Sofie Hoyles sjunger ännu bättre, som när hon lider sig ­igenom bluesiga ”Hard ­times”.

Men stöket finns ändå kvar. Den där känslan av att allt kan hända. Och att ”Shake electric” låter som albumet har fångats mitt i ett ovanligt lyckat jam är en av Spiders främsta styrkor.

Bästa spår: ”Mad dog”.