Helvetet väntar runt hörnet

Depeche Mode är i form

Depeche Mode

Playing the angel (Synth)

KRRREEEEEEANNNGGGG...

Skivans inledande gitarr låter som ett flyglarm, en föraning om apokalypsen. Helvetet väntar runt hörnet. På ett par sekunder vet lyssnaren att Depeche Mode är i form, att trion rent musikaliskt har flyttat tillbaka sin svarta gospel dit den hör hemma – mellan de mästerliga albumen ”Violator” och ”Songs of faith and devotion”.

Dave Gahan tar i så han spricker. Texterna är packade av gothkitsch: änglar, demoner, scener inspirerade av uppenbarelseboken och depraverade själar. Musiken är ett mörkt hjärta av smuts och maskiner som pumpar ur sig störda ljud, oljiga gitarriff och förorenade industristämningar. Det dröjer ett tag innan melodierna gräver sig upp till ytan. Men efter ett par lyssningar sätter de vampyrtänderna i skivköparens hals.

Albumets programförklaring – ”pain and suffering in various tempos” – är självironisk, talande och korrekt.

Bästa spår: ”A pain that I’m used to”.

Markus Larsson