Beyoncé bombarderar alla tänkbara sinnen
Uppdaterad 2023-05-19 | Publicerad 2023-05-11
KONSERT Beyoncé tar med sig lusten till flykt, kärlek och party från senaste albumet till världspremiären i Stockholm och får Friends Arena att koka konstant i nästan tre timmar.
Showen är ett lyckligt, rusigt bombardemang av alla tänkbara sinnen. I långa stunder råder inga som helst tvivel om att superstjärnan överträffar sig själv, ännu en gång.
Beyoncé
Världspremiär: Friends Arena, Stockholm. Publik: Får ingen siffra men det är i princip fullsatt. Längd: 168 minuter. Bäst: ”Break my soul” är en helt sensationell housekrevad. Sämst: 36 låtar blir faktiskt i mesta laget.
Världens största artist väljer att förlägga världspremiären för vad som mycket väl kan komma att bli den mest inkomstbringande konsertturnén genom tiderna till Stockholm.
Inget är känt om varför men inför den här första av de två konserterna med Beyoncé Giselle Knowles-Carter på Friends Arena är det onekligen svårt att inte känna en air av högtidlighet i luften.
Det är givetvis i det närmaste fullsatt. På grund av höga biljettpriser i hemlandet har rentav en ansenlig mängd amerikanska fans flugit till Sverige för att se showen. På pressläktaren sitter åtskilliga internationella kollegor.
Det enda vi kanske hade kunnat ana om showen var att ”Renaissance world tour”, Beyoncés första sedan ”On the run II tour" som hon och maken Jay-Z gästade samma hall med för fem år sedan, skulle gå i liknande anda som fjolårsalbumet den fått sitt namn av.
När ”Renaissance” släpptes i somras beskrev Beyoncé skivan som första delen i en ny trilogi och förklarade att ”efter all isolering och orättvisa de senaste åren tror jag att vi är redo att fly, resa, älska och skratta igen”.
Albumet kändes också väldigt mycket som ett sömlöst och rakt igenom underhållande dj-set med låtar fokuserade på party och lust.
Det är mycket riktigt där som hjärtat tydligt befinner sig i kväll. Albumets mix av disco och house går att betrakta som en hyllning till afroamerikansk queerkultur, vilket inte bara går igen regnbågsfärgerna på bildskärmen innan konserten utan också i koreografier och den gående känsla av stolthet och tro på att vara som man vill som showen ångar av.
Beyoncé bjuder på nästan tre timmars silverglittrande lyxdröm av förlösande disco, stenhård afrofunk och moderna r’n’b-klassiker. Öppnar med några powerballader och delar upp showen i sju tydliga akter med vitt skilda teman, kreationer och temperament.
Här inkorporerar Beyoncé välbekanta teman som fest, frihet och sex visuellt med ”Metropolis”-inspirerad retrofuturism, och porträtterar ofta och gärna sig själv som halvvägs mellan människa och maskin, en ”alien superstar”. Vilket givetvis rimmar med housemusikens rötter i Kraftwerk men också känns som fingret på den absoluta samtidspulsen den här omvälvande AI-våren.
Religion och lust krigar suggestivt i ”Church girl”. ”America has a problem” blir smågiftig tv-satir.
De vågade ”Plastic off the sofa” och ”Virgo’s groove” sjunger Beyoncé i en gyllene kroppstrumpa med svarta händer på utmanande ställen, liggande i ett kromblankt snäckskal. Bara en liten stund tidigare har hon rullat ut på den cirkelformade avsatsen bland publiken framför scenen i en silverblänkande pansarvagn.
Med mera, med mera. Det händer så mycket hela tiden att den här sortens text aldrig kommer i närheten av att göra föreställningen rättvisa.
Vilket möjligen också är det lilla problemet. Vi får nästan för mycket Beyoncé. Det är inte en ny invändning när det kommer till den här artistens shower genom historien, och när hon blåser på i nästan tre timmar infinner sig efter hand faktiskt en viss mättnadskänsla inför ännu ett klädbyte och ännu en supertajt koreografi.
När de senaste två decenniernas mesta popstjärna glider runt i luften över parkettpubliken på en glittrande silverhäst ska inte ens reaktion bli ett avmätt ”jaha”.
Samtidigt: så fort hon lägger spektaklen åt sidan och verkligen förlorar sig i musiken – som i den varma, retrorosaskimrande discofesten i ”Cuff it” eller den lyckligt självsvängande housegroove som är ”Break my soul” – befinner hon sig så löjligt högt över och långt före alla sina kollegor att man bara sitter och skrattar av lika delar häpnad och eufori.
Likaså när hon skakar om hela arenan med oresonligt hårda, primitiva beats i ”Cozy”, ”Heated” eller ”Thique”. Där är hon verkligen rymddrottningen från framtiden. För att inte tala om när hon placerar gamla ”Crazy in love” på precis rätt ställe i setet för att hallen ska växla upp flera lyckonivåer i ett svep.
Så givetvis kommer även den här Beyoncé-showen att göra succé på de resterande 55 turnéstoppen världen runt. Och har ni biljetter till i kväll ska ni givetvis hålla hårt i dem. Ni har nämligen garanterat aldrig sett något liknande.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, Twitter och Spotify för full koll på allt inom musik
