Orden på flygbladen får människor att fly staden i skräck

Nivette Dawod

RAFAH/STOCKHOLM. Mardrömmen har kommit till Rafah.

Flyktingstaden är nu nästa mål för Israels offensiv mot Hamas.

– Vi blir utrotade, säger Mustafa Hammad, 71.

Tidigt på måndagsmorgonen regnade flygbladen ner över östra Rafah.

”Brådskande varning”, löd rubriken, skriven i vitt på röd bakgrund.

Evakueringsordern var ett faktum.

En israelisk markoffensiv mot den södra staden Rafah – för att krossa Hamas och få hem gisslan – kommer snart att ske.

– Vi ska förflytta oss från en fara till en annan. Vi blir utrotade!, utbrister 71-årige Mustafa Hammad till Aftonbladets Muhammad Al-Masry.

Evakueringsordern rör enligt israeliska militären (IDF) cirka 100 000 av de nära 1,5 miljoner palestinier som tagit sig till Rafah, enligt militärens tidigare instruktioner.

IDF uppger att man förberett tält, fältsjukhus, mat och vatten vid beduinbyn al-Mawasi, belägen vid Gazas havskust, som man kallar för ”humanitär zon”.

– Här, säger Mustafa Hammad och visar upp flygbladet.

– Här ska det vara fred, säger de.

Åldringen säger det ironiskt. Han vet att det inte stämmer. Mawasi har attackerats förut.

– Vart ska vi ta vägen? Berätta för oss. Döden har blivit ett bättre alternativ än våra liv.

Som de allra flesta Gazabor har han flytt flera gånger sedan Israel förklarade krig mot Hamas efter terrorattacken den 7 oktober.

Från Sabra, vid Gaza City i norr. Till Deir al-Balah, i centrala Gaza. Till Rafah, i söder. Och snart norrut igen, till al-Mawasi.

– Så här ser lidandet ut, här är vi, vad har vi gjort? vädjar han från tältet där han tagit skydd.

Ett tält som skadats av den senaste raketattacken, för sådana har skett även mot Rafah. Han sitter på en sönderbränd madrass. Visar sin brutna handled och krycka. Tröttheten syns i ögonen.

– Vi är människor, våra barn är människor, varför behandlar man oss så här?

– Rädda oss, snälla.

Längs vägarna i Rafah syns fullpackade bilar och åsnekärror.

Madrasser, filtar, säckar, kastruller, hopknutna påsar.

Hela liv.

Förstörda människor.

37-åriga Hanan står och gråter. Skriker ibland. Osammanhängande fraser kommer ur henne.

– Gud hjälpe oss.

– Vi vet inte vart vi ska ta vägen.

17-årige Hamada Atwa packar målmedvetet ihop familjens tillhörigheter. River tält och samlar ihop det som går att återanvända.

– I morse meddelade de oss att vi måste lämna.

Khan Yunis blir nästa tillflyktsort, säger han.

En stad där massgravar nyligen hittats efter israeliska militärens månadslånga räd.

När solen går ner på måndagskvällen kommer plötsligt ett besked som får allt att stanna upp: Hamas har sagt ja till ett förslag om vapenvila.

Firande bryter ut på Rafahs gator.

Kort därefter kommer rapporter om att Israel sagt nej.

Någon timme senare ett meddelande från Muhammad Al-Masry:

”Attacken mot Rafahs östra del börjar nu”.

Sedan:

”Armén avancerar mot Rafahövergången”.

Under tisdagsmorgonen meddelar IDF: ”Just nu har vi operativ kontroll över Rafah i Gaza, och vi har specialstyrkor som bevakar övergången”.

Mardrömmen har bara börjat i Rafah.