’Här försvinner folk hela tiden’

Ashley, 14, är en av 21 försvunna ”Detta är vardagsmat i Cleveland – ingen bryr sig”

20 000 människor försvinner årligen i Ohio – många av dem kommer aldrig tillbaka.

Men efter att Amanda Berry, Gina DeJesus och Michelle Knight lyckats fly från Ariel Castros skräckfort har de anhöriga återfått hoppet.

– Mirakel kan hända, säger Linda Summers, vars styv­dotter varit saknad i sex år.

De fönsterrutor som inte är krossade eller lagade med plast, är fördragna med tjocka lakan och filtar. Dörrarna igenbommade, vissa till och med igenspikade. Att skymta någon form av liv bland de nio träkåkarna på Clevelands 96:e gata är svårt.

Vid första anblicken.

Området ligger bara tio kvarter bort från Ariel Castros skräckhus på Seymour Road och för sex år sedan, den 6 juli 2007, stängde 14-åriga Ashley Summers ytterdörren till ett av husen för sista gången.

Sedan dess är hon en av 21 försvunna personer i det här distriktet. FBI har vid flera tillfällen sagt att de är övertygade om att Ashley Summers rövats bort av samma förövare som Gina DeJesus och Amanda Berry.

Stor uppmärksamhet

Men ingen av grannarna minns, när de väl tittar ut genom sina smala dörrspringor. Varken Ashley Summers, hennes familj, eller vilket av husen de bodde i.

Någon gör ett försök och ringer mannen som bott i kvarteret i 25 år. Han känner igen namnet, men kommer inte ihåg något om ett försvinnande, säger han en stund senare.

Varje år rapporteras omkring 20 000 försvinnanden i del­staten Ohio. Statistiskt kommer runt 230 av dem aldrig att komma tillbaka. Just nu är 258 barn oförklarligt försvunna bara i Cleveland, en stad med mindre än hälften så många invånare som Stockholm (staden har 461 000 invånare i stadskärnan (2003), cirka 2,9 miljoner om hela storstadsregionen räknas).

– Jag blir inte förvånad. Det sker ju försvinnanden och kidnappningar hela tiden i den här hålan, säger James Matless, granne till kidnappade Amanda Berry, 27.

Hennes försvinnande fick stor medial uppmärksamhet i hela USA, men James förvånades aldrig över händelsen.

– Det händer så pass ofta att man knappt reagerar längre. Men jag trodde aldrig att hon skulle komma tillbaka, det är helt fantastiskt att vi står här i dag och hon är hemma igen, säger han.

Dömdes till döden

För fyra år sedan larmades polisen i Cleveland till ett hus på Imperial Avenue där elva kvinnokroppar sedan hittades i seriemördaren Anthony Sowells källare. Kvinnorna hade kidnappats, våldtagits och sedan mördats. I augusti 2011 dömdes han till döden och polisen lovade bättring i hanteringen kring försvunna personer.

– De lovade att ta anmälda försvinnanden på större allvar. Men nu står vi här. Ingenting har förändrats, säger Monique Malone.

Den 28 mars i år hittades hennes mamma, Christine Malone, 45, död i ett buskage ett par kilometer bort.

– Hon kidnappades en vecka tidigare. Obduktionsrapporten visar att hon hölls vid liv i fyra dagar innan någon ströp henne och sparkade sönder hennes huvud, säger hon med låg röst.

Gärningsmannen är fort­farande på fri fot, och polisens insats är knapp.

– Försvinnanden och kidnappningar är vardagsmat i Cleveland. Ingen bryr sig. Häromdagen hittades grannflickan som är 20 år gammal mördad under en altan, men det var inte polisen som hittade henne – det var hennes familj, säger Monique:

Hon visar upp ett inramat brev från kommunen som beklagar Christine Malones bortgång.

– Om jag är rädd? Alltid. Vi går inte utanför dörren på kvällarna och jag försöker alltid ha barnen så nära jag kan. Någon gång kanske vi har råd att flytta. Jag hoppas det.

Listan bara fortsätter

Det höga antalet försvunna personer innebär att det finns många organisationer som specialiserat sig på att leta efter dem. En av de mer namnkunniga lokala aktivisterna i Cleveland är Judy Martin, 65. De senaste åren har hon stöttat och hjälpt 60 familjer. Och hon minns dem alla.

Christina Edkins som försvann 1995. Noel Morris från 2003. Sara Walkins, spårlöst försvunnen sedan 2009. Listan bara fortsätter.

Judy Martin kan deras historier utantill, men antecknar alla detaljer i ett anteckningsblock som hon hela tiden håller mot hjärtat.

Varför hon engagerar sig?

– Min son mördades när han var 23 år gammal. Jag fick svar, en kropp att begrava. Många av familjerna som kontaktar mig får inte det. Jag vill göra det jag kan för att hjälpa dem.

Att Ariel Castro lyckats hålla Amanda Berry, Michelle Knight och Gina DeJesus gömda i tio år förvånar få av familjerna som kämpar med polis och myndigheter för sina försvunna anhöriga.

– Ett annat problem är att vi, alla medborgare och grannar, inte pratar med varandra. Det ska gå väldigt långt innan man skulle slå larm om något misstänkt, säger Marcelette Tripp vars syster Minerva, 42, försvann i augusti förra året.

Hon önskar att det fanns en tidning eller en tv-kanal som regelbundet kunde publicera bilder på för-svunna personer.

– Då skulle folk kunna hålla ögonen öppna lite mer. Försvinnanden som inte gäller barn eller personer från rika områd­en existerar inte. Det är de här tre unga kvinnorna ett bevis på.

”Det här ger oss hopp”

Samtidigt ökar hoppet för fam­iljen Summers. Hennes styvmormor, Linda Summers, driv­er kampen och inter­vjuades av CNN utanför Castros hus i veckan.

– Vi ber för att polisen ska hitta svar på vad som hände med henne. Det här ger oss hopp. Mirakel kan hända.