Brändes av dödsmanet

Ida, 9, var nära att dö av en thailändsk mördarmanet.

Brandmannen Anders Brunzell slet bort manetens tentakler från Idas kropp och startade hennes hjärta igen.

– Vore det inte för ­Anders så hade hon ­varit död, säger Idas mamma Jenny.

Familjen Rosenberg från Tyringe i Skåne hade nyss påbörjat sin vintersemester i Thailand. Mamma Jenny, 36, och pappa Fredrik, 35, var ute och snorklade i vattnet utanför ön Koh Mak. Inne vid strandkanten badade Ida.

Plötsligt hörde de ett högt skrik.

– Det var Idas röst. Fredrik tittade på mig och skrek: ”Vad fan är det som händer?”. Och utan att tänka började vi simma som tokar mot land, säger Jenny ­Rosenberg.

Låg avsvimmad

Väl framme vid strandkanten såg hon dottern Ida, avsvimmad i sanden. ­Anders Brunzell, 42, kämpade för att rädda hennes liv – Idas hjärta hade stannat av en allergisk chock från dödsmanetens tentakler.

– Jag och familjen låg och solade en bit bort. Vi sprang fram till Ida och såg att hennes högerben var helt täckt av långa trådar, ungefär som glas­nudlar. Det fanns bara en sak att göra, säger Anders, som tillsammans med sin fru Marie började slita av tentaklerna med bara händerna.

Anders, som arbetar som brandman i Stockholm, påbörjade hjärt- och lungräddning och beordrade personalen på det närliggande hotellet att hämta vinäger för att lösa upp manetens nässelceller. Av dykinstruktörerna på hotellet fick han låna syrgas.

– Problemet var bara att masken till syrgasen var gjord för dykning, så det fungerade inte, säger ­Anders.

Höll flickans hand

Nu gällde det att agera fort innan Idas liv gick förlorat. Under tiden Anders kämpade med att rädda Ida tog Jenny hennes hand. Hon ropade hennes namn.

– ”Det är ingen fara, allt kommer bli bra”, sa jag. Och efter en stund vaknade hon till igen, berättar Jenny.

Ida kördes med båt till staden Trat på fastlandet. Där lämnade Anders över henne till ambulanspersonalen som körde henne till sjukhuset.

Det var början på en lång väntan för mamma Jenny.

– I nio timmar var hon borta. Jag var så orolig.

Illa bränd på benet

I dag, två dygn efter manetattacken, mår Ida efter omständigheterna bra. Hon är vid medvetande igen, men är illa bränd på benet och på delar av kroppen.

Under de kommande dagarna kommer hon och Jenny att stanna på sjukhuset i Trat för observation.

– Eftersom hon var medvetslös så länge är sjukhuspersonalen orolig för att hon har fått hjärnskador. Hon är lite groggy och har fortfarande feber. Men ­annars verkar allt okej, berättar Jenny.

Jenny är tacksam över den thailändska sjukvården, och över Anders snabba agerande.

”Finns inga ord”

– Vad säger man till en man som har räddat livet på ens dotter? Det finns inga ord för att beskriva känslorna. Men en sak är säker: ­vore det inte för ­honom så hade Ida varit död i dag.

Men hon är skeptisk till att hotellen inte varnar turister för de farliga maneterna, trots att flera personer tidigare har dött.

– Inga skyltar, ingen ­information. Redan dagen efter att Ida blev bränd fick jag höra att folk var nere vattnet på samma plats och badade igen. Så borde det inte få gå till.

– Å andra sidan har jag själv läst i tidningen om liknande händelser i Thailand. Men som med allt annat tänker man att ”det händer inte mig”. Dumt egentligen, säger Jenny.

Skakade av dramat

Under gårdagen lämnade Anders och hans familj ön Koh Mak.

Och trots att han är van vid akutsituationer i jobbet är både han och familjen skakade över händelsen som höll på att kosta Ida livet.

– Givetvis är man inte förberedd på att sådant här ska hända när man är på semester, så lite tagen av situa­tionen är man allt.

Många skulle kalla dig för hjälte. Håller du med om det?

– Jag gjorde en del på stranden, det gjorde jag. Men hjälte vet jag inte, ­säger han ödmjukt.