EU-skola del 1: Så gick det till

Från sex länder i en kol- och stålunion till 27 länder som samarbetar om nästan allt

Från sex länder som samarbetade om kol- och stålproduktion till 27 länder som fattar lagar in i din vardag.

Så här gick det till när EU blev vad det är i dag.

Det började med andra världskrigets slut och delningen av Tyskland i öst och väst.

Det krigshärjade Västtyskland skulle bli starkt igen för att stå emot Sovjetunionen och fienden i öst. Men Frankrike ville med kriget i bakhuvudet inte släppa Västtyskland vind för våg.

Lösning: Vi startar ett gemensamt samarbete kring den viktiga kol- och stålindustrin. Förutom Frankrike och Västtyskland hakade fyra andra länder på: Belgien, Nederländerna, Luxemburg och Italien.

Den 23 juli 1952 började fördraget om den europeiska kol- och stålgemenskapen att gälla.

Den 25 mars 1957 skrevs Romfördraget, eller EG-fördraget, under i Rom. Det här blev startskottet för det EU som vi har i dag. Nu skapades en gemensam marknad för alla typer av varor samt på sikt för tjänster, pengar och människor.

EG blir EU

Fler länder gick med i samarbetet. 1973 blev Danmark, Irland och Storbritannien medlemmar. 1981 kom Grekland in.

Samarbetet växte. Valutakris i slutet av 1960-talet väckte tankar om en gemensam valuta. Under 1970-talet började ett utrikespolitiskt samarbete diskuteras. 1980-talet gick åt till att prata sig fram mot en europeisk union där gemensamma lagar och kamp mot brottslighet skulle ingå.

I december 1991 föddes EU genom att fördraget om Europeiska unionen skrevs under i Maastricht, Holland. Fördraget började gälla 1993.

Den 1 januari 1995 gick Sverige, Finland och Österrike med i EU.

Den 1 januari 1999 blir euron officiell valuta i elva länder: Belgien, Frankrike, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Tyskland och Österrike. 2002 började euromynt och eurosedlar användas.

EU:s big bang

Under 1990-talet växte samarbetet ytterligare och EU började planera för en medlemsexplosion. Efter Berlinmurens fall 1989 ville länderna i det forna Östeuropa också vara med. Köpenhamnskriterierna bestämde kraven för medlemskap och Nicefördraget ändrade beslutsgången och såg till att utöka antalet platser i Europaparlamentet.

Den 1 maj 2004 gick Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern med i EU. 2007 gick Rumänien och Bulgarien med. Nu bestod EU av 27 länder och över 490 miljoner människor.

EU och framtiden

Det nya gigantiska EU som enligt planerna skulle bli ännu större behövde anpassas till den nya verkligheten. En gemensam konstitution, grundlag, skulle skapas. 2004, i Rom, kom medlemsländernas stats- och regeringschefer överens - men folken i Frankrike och Nederländerna sa nej. Därmed föll alltihop och det blev tankepaus.

13 december 2007 undertecknades Lissabonfördraget. Texter om en gemensam EU-flagga och EU-hymn var borta och ordet utrikesminister byttes mot det lite luddigare ”Hög representant för utrikes- och säkerhetspolitiken”.

Lissabonfördraget har fortfarande inte trätt i kraft. Irländarna har sagt nej i en folkomröstning. I höst väntas irländarna rösta igen. Då med garantier om att fördraget inte ska påverka Irlands försvarspolitik, skattepolitik, rätten till liv, utbildning och familj. När Lissabonfördraget blir verklighet kommer ytterligare lite mer makt att flyttas från Sverige till Bryssel. I gengäld får de nationella parlamenten, som Sveriges riksdag, chans att ge sin syn på om nya lagar strider mot den så kallade närhetsprincipen: att lagar bara ska stiftas av EU om EU kan lösa frågan bättre än vart och ett av de enskilda medlemsländerna.

Tre länder väntar på medlemskap i EU: Kroatien, Makedonien och Turkiet.

Briljera med EU

EU är en stor, komplicerad koloss med information till tusen.

Allt går inte att ta in – men varje vecka berättar vi om mer eller mindre viktig EU-kunskap som du kan briljera med vid middagen i kväll.

5,3 miljarder kronor. Så mycket kostar det varje år att översätta och tolka till Europaparlamentets 23 officiella språk.

25 kronor får du, och alla andra EU-invånare betala för att slippa språkförbistring.

1 500 personer, eller en tredjedel av parlamentets 5 000 tjänstemän, arbetar med tolkning, översättning och juridisk textgranskning.