Carl ska bo hela vintern ensam på en ö

Malin Wigen

I cirka fyra månader ska Carl Hedlund bo på en ö i en stuga som saknar både rinnande vatten och elektricitet, skriver Dala-Demokraten.

– En del av att testa på att vara ensam, ordentligt ensam, under en längre period är just för att det är ett alternativ till att vi alltid är uppkopplade och nåbara, säger han till Aftonbladet.

Carl Hedlund, 27, håller på att förverkliga sin barndomsdröm – att bo helt ensam på en ö. Sedan cirka tre veckor tillbaka har han bott på Agön som ligger utanför Hudiksvall. Där bor han i en stuga som hans farfar köpte år 1950, som saknar elektricitet och rinnande vatten.

– Det är en klassisk pojkdröm får man säga ändå, i kombination med att det verkar spännande att se vad det gör med mig som person, säger han och fortsätter:

– En del av att testa på att vara ensam, ordentligt ensam, under en längre period är att det är ett alternativ till att vi alltid är uppkopplade och nåbara. Det ska bli en kul utmaning och se vad det innebär.

Han är dock inte helt ensam. Vid sin sida har han den tioåriga hunden Chanel som är en korsning mellan bordercollie och husky.

– Jag hade inte gjort det om jag inte haft henne med mig. Annars hade det blivit alldeles för ensamt.

Den första tiden på ön känns jättebra, enligt Carl. Förutom att han råkade ut för ett missöde när det blåste storm i veckan. Han råkade sumpa motorn till sin båt. Men en fiskare har hämtat upp den och ska föra den till fastlandet för reparation.

– Det är inte så kul för att det är dyra saker, den är min egen livlina till fastlandet. Som tur är så är det bara materiella saker. Både jag och hunden mår bra, så länge det fortsätter så har jag inget att klaga på, vi har det väldigt trevligt.

”Begränsat med mat”

Dagsrutinerna har börjat att rulla igång. Han lever efter ljuset och går upp så tidigt han kan så han hinner vara ute i skogen med hunden innan det blir mörkt.

– Det handlar mycket om att ta till vara på ljuset, för när det blir mörkt så blir det totalmörkt. Slarvar man så hinner det bli ganska långtråkigt på kvällarna.

När de har varit ute och promenerat blir det mycket läsning och lyssning av poddar. Han har en mobil som han laddar med ett bilbatteri, med den har han tillgång till internet. Han skriver också om sina dagar och reflekterar om vad han gjort och inte gjort. Sedan planerar han mycket.

– Man måste vara med på noterna. Hålla kolla på väder och vind och vilka matvaror jag tar av. Det är verkligen begränsat med mat, det gäller att kontrollera vad jag äter.

Kommer kanske fira jul ensam

Om vattnet ligger öppet till jul kommer hans föräldrar dit för att fira med honom. Då ska han få en leverans med mat. Annars får de komma när det går att komma fram med båten. Att fira jul och nyår ensam är dock inget han fasar över.

– Jag har ju valt att sätta mig här ute. Det är medvetet att jag valt att isolera mig, just för att uppleva vad det här innebär. Men jag tänker inte plåga mig igenom det här projektet utan känner jag att det här inte alls var för mig då kommer jag att ta mig hem på ett eller annat vis.

Tanken är att han ska stanna till sin födelsedag den 25 april, vilket är 169 dagar.

– Men är jag så nära 180 dagar så är det väldigt nära ett halvår, så det blir kanske de sista dagarna också.

Han vill passa på att påminna andra om att det är okej att bara stänga av och göra något helt annat.

– Det räcker att göra något sådant här eller bara komma bort en vecka. Det gör ganska mycket för ens tankeverksamhet. Mina bekymmer blir väldigt lokala, det handlar om hur mycket ved jag har eller hur mycket vatten som finns. Det är lätt att snurra upp sig i stora stressbekymmer på fastlandet tror jag. Man ska inte glömma bort att man kan göra något åt sin situation, det finns alternativ till världen vi lever i.