”Jag är orolig för min son”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-06-14
Edvins pappa har sökt honom i tre år
Här är Edvin, 11.
Hans mamma misstänks ha kidnappat honom för tre år sedan. Sedan dess är han spårlöst försvunnen.
– Jag har letat över hela Sverige, säger pappan Joacim Svensson, 44.
Joacim Svensson tar emot oss i sitt nybyggda hus på landet. Han visar rummet. Det har himmelsblå tapet. En säng med nallar.
Och en piltavla som ännu är kvar i sin plast.
– Det är Edvins rum. Men han har aldrig varit här, säger han.
Förhållandet sprack
Han har inte sett sin son på tre år. Har ingen aning om var han är. Eller hur han mår.
Joacim Svensson och Edvins mamma träffas 1995. De flyttar ihop och får tre år senare en son.
Det är Edvin.
När Edvin är fyra år märker de att något inte står rätt till. Sonen är orolig på dagis, blir stressad av bullret och stöket.
Samtidigt spricker Joacims och Edvins mammas förhållande. De bestämmer sig för att ha delad vårdnad.
Barn- och ungdomspsykiatrin misstänker att Edvin har någon form av autism, men kan inte ge någon diagnos. Edvins mamma söker upp en barnpsykiater.
Edvin berättar att han tycker att dagis är hemskt. Barnpsykiatern misstänker att någon på förskolan utsätter honom för övergrepp.
Edvin får stanna hemma på dagarna, men oron försvinner inte. I maj 2003 besöker mamman åter psykiatern. Efteråt försvinner hon med Edvin.
Några dagar senare får Joacim Svensson ett samtal:
– Vi misstänker att det är du som förgripit dig på Edvin.
Joacim Svensson ser tom ut.
– Det går inte att beskriva. Det finns inte ord för hur det känns att bli anklagad för sexuella övergrepp på sin egen son.
Tar strid om vårdnaden
Pojken förhörs av både polis och barn- och ungdomspsykiatrin. Men inget tyder på övergrepp och misstankarna läggs ner.
Mamman går inte med på att släppa Edvin och tar strid för ensam vårdnad. I väntan på att tvisten ska upp i domstol får Joacim Svensson bara träffa sin son med följeslagare.
Den 3 juni 2006 träffar han Edvin. Tillsammans med följeslagaren tar de en kort promenad. Edvin är glad.
Nästa gång de ska träffas är både Edvin och mamman försvunna.
Sedan dess har de inte synts till.
Fallet tas upp i domstol, med en god man som företräder mamman. Både tingsrätten och hovrätten ger Joacim Svensson ensam vårdnad.
– Jag fick upprättelse. Men den var inte värd ett dugg, säger han.
Häktad i sin frånvaro
Edvins mamma är i dag häktad i sin frånvaro för egenmäktighet med barn. Ett brott som kan ge ett års fängelse eller mer, om det bedöms som grovt.
Men spaningarna bedrivs inte särskilt intensivt.
– Så länge vi inte vet var de finns är det svårt, säger Anna Hofvenstam, utredare på polisen.
Hon vädjar om tips från allmänheten:
– Det finns inget som tyder på att pappan begått något övergrepp. De människor som hjälper mamman måste inse att hon gör fel. Att man måste gå den rättsliga vägen.
Joacim Svensson tror att mamman är kvar i Sverige. De senaste åren har han lagt ner tusentals timmar på att leta. Han har varit i skolor i hela Sverige. Visat bilder, frågat. Stått utanför grindarna och sett barnen komma på morgnarna.
– Ibland har rektorerna hjälpt mig. Ibland har de kört iväg mig, trots att jag visat domen.
”Orolig för Edvin”
Joacim Svensson är besviken på att polisen inte har bättre befogenheter. Och att brottet inte värderas högre.
– Jag är orolig för Edvin. Jag tror inte han får den hjälp han behöver.
Han sitter vid köksbordet i huset med det tomma pojkrummet.
– En dag kommer jag hitta honom. Men tiden jag förlorat kommer aldrig igen. Det här ska ju vara de roligaste åren.
Vet du något om barnen?
Tipsa polisen: 114 14.