Professorn: ”Tiden avgörande vid kidnappningar”

Publicerad 2013-12-06

BEIRUT. Den totala bristen på kontroll är värst.

Men två personer som kidnappas tillsammans har större chanser att klara situationen på ett bra sätt.

– Att hålla hoppet vid liv är avgörande för livet efter kidnappningen, säger Gerry Larsson, professor på Försvarshögskolan

Tid är avgörande. Ju fler dagar som går, desto mer sannolikt är det att tiden i fångenskap blir allt längre. Torbjörn Sivertsson, som tidigare arbetade på Rikskriminalen är expert på kidnappningar, och jobbade under sina yrkesverksamma år med flera uppmärksammade fall. Bland annat kidnappningen av missionärsparet Brolin som satt 165 dagar i fångenskap i Dagestan.

’Handlar nog om cash’

– Det viktiga i de här situationerna är att det upprättas en kanal in i organisationen som ligger bakom kidnappningen. Vanligtvis brukar de här personerna ta initiativet till kontakt, och sedan för UD diskussionerna vidare, säger han.

Därefter följer ofta en längre dialog och förhandling.

– I de här aktuella fallet i Syrien handlar det förmodligen om cash, man får skicka in en representant. De vanligaste är att de vill ha lösensumman i dollar. Det är sällan det går genom banktransaktioner i den här typen av länder, säger han.

Tid är också avgörande för den psykiska hälsan.

Känner sig hjälplösa

Gerry Larsson, professor i psykologi på Försvarshögskolan, påpekar att kontroll över den egna kroppen och situationen ofta är kidnappningsoffers värsta erfarenhet.

– Det är vad de flesta brukar berätta om efteråt, hur hjälplösa de känt sig. Det tycks vara  en fundamentalt mänsklig instinkt som är otroligt tuff att handskas med i fångenskap, säger han.

Att vara två har dock hjälpt många.

– Är du ensam är det lättare att ge upp. Nästan alla som varit med om en kidnappning har haft stor hjälp av en vän eller kollega i samma situation, det är lättare att hålla hoppet vid liv då.

Hur påverkas människor av att ha varit med om en kidnappning?

– Det är väldigt individuellt. En del kan ha svårt att komma tillbaka till vardagen och lever kvar i rollen som kidnappad, men många mår relativt bra när de får "häva ur sig allt" och får professionell hjälp att hantera vad de varit med om. 

Går det att påverka på något sätt?

– Omgivningen spelar stor roll. Att de tas emot på ett bra sätt. Att de får chansen att komma in i vardagen ganska snabbt, men utan press. Att man snabbt får träffa anhöriga, vänner och kollegor. Men alla har olika behov.

Vad är riskerna i framtiden?

– Man ska vara uppmärksam på tecken på depression, men det gäller framför allt dem som suttit en längre tid, cirka 2-3 år. När man studerade ryska krigsfångar till exempel, visade det sig att mer än hälften var i behov av behandling för depression - 50 år efter att de släppts fria. Så, tiden har stor betydelse i de här fallen.