Det blir bättre, T!
Efter att jag i förra veckans krönika uppmanat er läsare att ta kontakt med mig via min mejladress nedan började en oroskänsla gro.
– Vad har jag gjort? Har jag hällt ett världshav av vatten över mitt lilla fejkblonda huvud? Kommer jag få hatbrev och hot?
Jag hade inte behövt oroa mig. Uppenbarligen är ni, mina läsare, ytterst välvilliga och goda. Jag har fått inte mindre än 144 svar och de flesta finare än de två kärleksbrev jag har i min låda från mellanstadiet. Med andra ord underbara.
Så här skriver en läsare:
”Tja, jag tycker du skriver bra krönikor. Jag läser ofta dina. De är roliga och med glimten i ögat. Det jag skulle vilja slippa är Alex Schulmans krönikor. De är så tråkiga. Har du lust att skälla på honom ordentligt? Han skriver så ytligt. Du skriver på ett kul sätt.
MVH, Läsare”
Är det någon jag inte vill hamna i munhuggar-läge med så är det Alex, så bästa läsare, jag kommer inte skälla på honom. Själv tycker jag faktiskt att hans krönikor oftast är himla roliga.
Precis som jag efterfrågat fick jag flera ämnesidéer: Kvinnokamp, mödomshinnor, skor, min tid i dokusåporna, filosofi, tabbar, fler pinsamheter och en massa annat som jag ska begrunda och förhoppningsvis återkomma till. Men ett vill jag avhandla redan nu:
”Jag har ett förslag. Jag går sista året i grundskolan nu. Allt är smått förvirrande, liksom framtiden, det är inte så att det går dåligt i skolan men man vet inte vilken väg man ska välja. Saker och ting är i en stor röra och ibland kan det kännas riktigt jobbigt.
Du kanske kan skriva om hur det var när du gick i 9:an, hur det kändes, minnen. Kompisar.
Varma hälsningar, T”
Kära T, jag kan egentligen sammanfatta det i en enda mening: Det kommer att bli bättre! Jag minns hur det var, man skulle vara populär, snygg, smal, ha rätt märken, passa in, vara intresserad av en massa saker som man egentligen hatade, typ matte. Och ovanpå allt detta skulle man dessutom komma på vad man skulle göra av sitt liv! Själv kände jag att jag inte lyckades med något av ovanstående. Jag var bara fel, fel, fel! Och förvirrad.
Jag tror att det gäller att inte ge upp det som man gillar på riktigt och bara hålla ut så hamnar man till slut i rätt sammanhang både vad det gäller jobb och umgänge.
Dock fick jag två mejl som kanske inte kan kategoriseras som trevliga. Det ena var från en man som skrev: ”Jag säger till dig som jag säger till alla andra krönikörer, sluta skriv! Ni är så dåliga.” Och så ett från en viss herr Janne:
”Hej Kitty, jag blir alltid glad när jag läser Dina inlägg på torsdagar... Har Du lust att skicka en bild på Dina ben? Tack!
Janne”
Tack själv, Janne. Och, nej, det blir ingen bild.