”Södermalm är fullt av tråkmånsar med pengar”
Mats Jonsson flydde stadsdelen – när ”padel-voiare” invaderade
Uppdaterad 2022-04-19 | Publicerad 2022-04-15
Den prisbelönte serietecknaren flyttade till Södermalm när stadsdelen andades rödvin, politik och kultur.
Men efter tio år drog Mats Jonsson, 49, för att han tyckte att stadsdelen hade tappat sin själ.
– Mitt grundproblem med Södermalm i dag är att massvis med tråkmånsar med pengar har flyttat dit.
Det började med en längtan efter en alternativkultur. Året var 1996, och då 23-årige Mats Jonsson siktade sig in på kvarteren runt Nytorget på Södermalm.
Där det i dag ligger märkesbutiker som Acne, A days march och Grandpa fanns då cykelbutiker, verkstäder och nyöppnade barer. Han bodde i tredjehand, i en lägenhet utan både dusch eller varmvatten för 2 000 kronor i månaden, och kände att han hade hittat hem.
Han visste inte då att han skulle bli en flerfaldigt prisad serietecknare. Det visste inte heller många andra som hängde i samma kvarter, som banden Popsicle, Cardigans och Kent.
– Jag hade turen att få snabbt lära känna människor som var mycket coolare än jag, så jag fick en biljett in i den där världen. Jag hade förstås jätteroligt, det var magiskt.
”Blev sanslöst tråkigt”
Men allting har ett slut, även Mats Jonssons gyllene dagar på Södermalm.
– Det som lockade mig till Södermalm är i dag helt och hållet borta. Hela stadsdelen var präglad av en subkulturen som var rätt typisk för 80- och 90-talet, men det finns inte längre.
PLUS: Historikern om ”Södermalmshatet”: En fara för ”hjärtlandet”
Södermalm skulle drabbas av gentrifiering, ett begrepp inom stadsplanering som betecknar en social statushöjning i ett område. Mats Jonsson menar att de som först flyttade till Söder hade ett kulturellt kapital men lite pengar. Men sedan ersattes de av folk med ekonomiskt kapital.
– Och så här är det: Människor med mycket pengar är oftast ganska tråkiga.
Bostadspriserna höjdes, hyrorna för lokaler likaså. Mats Jonsson såg sina favoritbarer bomma igen, och i stället öppnade ”hippa kontor med frostat glas”.
– Det är ju sanslöst tråkigt. Och sedan förstärks det av Foodora, Voi och gym. Det är sånt de här tråkmånsarna vill ha.
Finns det någonting bra med att rika människor flyttar till en stadsdel?
– Nej, det kan jag inte påstå. Jag tycker att det är bättre att man bygger helt nya områden, som till exempel Liljeholmskajen, dit de här människorna kan flytta och bo med varandra, så slipper de störa omgivningen. Jag tror inte att folkgruppen ”rika tråkmånsar” kan integreras i vårt samhälle på något bra sätt.
Den felande länken
För Mats Jonsson finns det alltså två olika Södermalm. Det ”gamla rödvinssöder” som han flyttade till på 90-talet, där det fanns en blandning av folk som älskar musik och kultur. Sedan är det Södermalm i dag, med padel, elsparkcyklar och folk som har tid att hämta sina barn på förskolan före klockan 14.00.
Det finns en brytpunkt mellan de två olika världarna: Föräldrakooperativen.
– Det är en slags övergångsperiod. Föräldrakooperativs-föräldrarna är den felande länken mellan de två olika Södermalm. De hade kulturella och politiska ambitioner, men hade också väldigt mycket pengar.
Mats Jonsson har en teori om att det är här Södermalmshipstern föds.
– De hade i alla fall en ambition att tillhöra en sub-kultur! De hade gott om pengar och var kanske tråkmånsar, men försökte i alla fall. De ansträngde sig. Men jag får känslan av att de unga personerna som invaderar Södermalm i dag är helt ointresserade av bohemeri, sub-kulturer och politik.
Flyttade till Kramfors
Mats Jonsson flydde Södermalm redan 2008, och flyttade ut till söderförorten Midsommarkransen. Men ”padel-voiarna” kom i fatt honom även där. För två år sedan flyttade han tillbaka till sin hembygd, byn Sandslån i Kramfors.
Han beskriver att det var som att en tinnitus släppte, hans irritation försvann.
– Det är klart man får ha airpods och ta voi:en till gymmet, självklart! Men jag vill inte bo där det förekommer. Så jag tog konsekvensen av det och flyttade.
I Kramfors finns det inte några reklambudskap och ingen mäklare hör av sig och vill sälja hans lägenhet. En lättnad, tycker han.
Han återkommer ofta till både Stockholm och Södermalm i jobbet. Skånegatan ligger kvar, men trots att allting har ändrats är det ingenting som Mats Jonsson sörjer.
– Jag har en väldigt stark förmåga till nostalgi inom mig, så jag försöker medvetet bekämpa den och blicka framåt. Jag försöker intala mig att det är stadens charm är att den är i ständig förändring. Och jag hoppas att padel-robotarna inte är slutpunkten för den.