Breivik i tårar under rättegången i dag
Uppdaterad 2012-04-17 | Publicerad 2012-04-16
OSLO. 800 journalister, drygt 100 överlevande offer och en högerextrem terrorist är på plats i Oslo tingsrätt för landets viktigaste rättegång sedan andra världskriget.
När Anders Behring Breivik talar börjar hans offer att gråta.
Och när hans hemmagjorda rasistiska film spelas rinner tårarna på massmördarens egna kinder.
Klockan fem minuter i nio kliver han in i rättssal 250.
Mannen som så många vill skada – mannen som skadat så många.
När vakterna lossar på hans bojor gör Anders Behring Breivik, 33, klädd i svart kostym, vit skjorta och en guldfärgad slips, en högerextrem hälsning. Han sträcker höger hand rakt ut med en knuten näve innan han skakar hand med advokaterna.
Efter det häller han upp ett glas vatten, sätter sig på sin plats och småler åt fotograferna.
Märker inte tårarna
När Breivik ett par minuter senare tillåts tala säger han till rättens ordförande, Wenche Elizabeth Arntzen, att han inte erkänner det norska rättssystemet.
– Ni har fått mandat från politiska partier som stödjer multikulturalismen. Dessutom är det känt att du är väninna med Hanne Harlem, syster till Gro Harlem Brundtland, säger han.
Det noteras, konstaterar domaren.
Bakom honom och det skottsäkra glaset sitter flera av de drabbade, anhöriga och överlevande.
De torkar tårarna som börjar rinna när de hör hans röst. Några kramar varandra. Andra sitter raka i ryggen och helt stilla.
Han märker det inte.
18 sidor med offer
Riksåklagare Inga Bejer Engh, 41, påbörjar sedan den smärtsamma process som kommer att ta större delen av förmiddagen i anspråk; att namnge de som dödades och skadades svårt under terrordåden den 22 juli.
Listan är skrämmande lång.
På 18 sidor beskrivs sönderskjutna huvuden, amputerade ben och trasiga artärer. Sammanlagt 77 döda och 42 skadade.
Den tv-sända versionen censurerar de värsta detaljerna, men inne i Oslo tingsrätt målas de groteska detaljerna upp in i minsta detalj och tårarna fortsätter att rinna bland åhörarna.
De flesta offren är födda mellan 1993 och 1995.
Anders Behring Breiviks blick vandrar mellan papperen framför sig och åklagaren.
Han ser lugn ut.
Börjar gråta
Men kvart i tolv förändras allt.
Då spelar åklagaren upp Anders Behring Breiviks egengjorda film som han lade ut på nätet strax före terrorattentaten.
Den är tolv minuter lång och full av detaljer på hur Europa och dess medborgare sakta våldtas, förintas, dör ut. Bakgrundsmusiken är dramatisk. Budskapet är klart.
Allt, anser han, är multikulturalismens fel.
Och där, bland hyllningar av Rickard Lejonhjärta och hån mot Barack Obama, Usama bin Ladin och Muammar Gaddafi, brister det för massmördaren.
Han storgråter.
Tårarna rinner längs med Anders Behring Breiviks kinder och han torkar sig i ögonen om och om igen när han tittar på filmen.
Varför han gråter vet ingen.
Kanske ångrar han sig.
Kanske är han berörd av filmens innehåll.
Han säger ingenting.
hans advokat förklarar efteråt tårarna med orden:
– En del av förklaringen är att han gjort dessa handlingar för att rädda Europa från ett krig, och de var väl dessa känslor han kände, säger Geir Lippestad.
Minuter senare är det över. Handklovarna åker på och Breivik förs ut ur rättssalen för en timmes lunch.
”Mixed zone”
Bara några steg från rättssalen finns ”mixed zone”. Platsen i tingsrätten dit de anhöriga som vill kan gå för att bli intervjuade.
Under lunchen ekar rummet mestadels tomt, sånär som på ett trettiotal journalister, skarpa lampor och tv-kameror.
En kvinna med de anhörigas specifika svarta band runt halsen har en klisterlapp på bröstet när hon snabbt passerar förbi:
”Nej tack, jag vill inte bli intervjuad.”
Spärrar upp ögonen
En som däremot gärna vill berätta är massmördaren själv.
På frågan om han anser sig vara skyldig svarar han att han erkänner gärningen, men att han handlat i nödvärn.
Exakt två timmar senare pratar dock varken Breivik eller någon annan.
Det är fullständigt knäpptyst i rättssalen.
En video av explosionen vid regeringsbyggnaden spelas upp på video.
Man ser i detalj hur Breivik, redan klädd i sin hemmagjorda polisuniform, kör fram till regeringsbyggnaden, parkerar bilen och promenerar iväg. Några minuter senare passerar två ovetande människor den vita bilen i samma stund som bomben briserar.
Övervakningskamerabilderna, hämtade från ett tjugotals kameror runt kvarteret, visar tydligt förödelsen. Hur människor flyger genom luften. Hur fönster krossas och väggar splittras.
Anders Behring Breivik stirrar på tv-skärmen under hela den drygt tio minuter långa uppspelningen.
När det smäller på skärmen spärrar han upp ögonen.
Sekunden senare, skymten av ett leende.
Fem dagar
Redogörelserna för terrordåden fortsatte under eftermiddagen. Dödsfallen på Utøya gås igenom i detalj.
När ett tre minuter långt larmsamtal från en livrädd flicka spelas upp och skott hörs i bakgrunden reser sig två kvinnor och går ut. Fem poliser står tysta på rad och lyssnar hur en kollega på larmcentralen viskar till den rädda flickan att hon inte ska lägga på. Till slut lämnar även de rummet.
Berättar själv
I morgon, och under ytterligare fyra dagar, får Anders Behring Breivik berätta själv om de 72 minuterna på Utøya, och om explosionen i Oslo och ges då möjlighet att utveckla sin teori. Han vill läsa ett 30 minuter långt dokument som han förberett.
– Det är en summering av det han önskar ge som förklaring för sitt handlande, säger Breiviks advokat Geir Lippestad.
Lippestad har förvarnat om att det kommer att bli en svår redogörelse att lyssna på.
– Vi har stor förståelse för de anhörigas önskan att rättegången inte ska bli en talarstol för min klient. Samtidigt har han rätt att förklara sig. det är en grundläggande rättighet, säger hans advokat Geir Lippestad.
Brevik har genom honom hälsat att det enda han ångrar är att han inte hann göra mer skada.
Tårarna i rättssal 250 kommer att fortsätta rinna under lång tid framöver.
Förmodligen tio veckor.