Räddad ur snökaoset

Uppdaterad 2022-01-30 | Publicerad 2005-12-29

Bandvagnar fick hjälpa till i äldrevården

annorlunda färdtjänst Mikael Jonsson hjälper 80-åriga Ingegerd Lindgren ombord på bandvagnen för att köra henne hem från Löderupsgårdens äldreboende. Redan på förmiddagen evakuerade Sjöbo, Tomelilla och Ystad ett tiotal personer. Där har snöovädret slagit till med full kraft.

LÖDERUP. I en hel timme väntar Bitte Pehrsson och Bärbel Persson i kvällspatrullen på bandvagnen, sen tappar de tålamodet och hoppar in i sin egen Saab.

Maten måste ut till de gamla och lite snöyra skrämmer inte riktiga Österlenbor.

När SMHI i går morse varnade för en kommande snöstorm tog det inte många timmar förrän kommunerna på Österlen hade läget för de gamla och sjuka under kontroll.

Evakuerade tidigt

Redan på förmiddagen evakuerade Sjöbo, Tomelilla och Ystad alla som behövde det, totalt ett tiotal personer. Allt fler gamla och sjuka bor numera hemma i sina hus, vilket på Österlen kan betyda ganska avlägset.

För att kvällspatrullen i Löderup garanterat skulle komma fram till alla som inte evakuerats, bestämdes det att en av räddningstjänstens tre bandvagnar skulle stå för skjutsen i går kväll.

Irritationen stiger

När klockan passerar fem blir kvällspatrullens Bitte Pehrsson och Bärbel Persson oroliga. De gamla väntar på mat, medicin och toalettbesök. Minuterna tickar i väg och irritationen stiger.

– Varför kommer de aldrig? Vi hade kunnat köra själva, säger Bärbel och ringer gång på gång för att få veta var bandvagnen är.

”Äsch, det är väl inget”

När det gått en hel timme visar det sig att räddningstjänsten och hemvården missförstått varandra. Bandvagnen kör i sakta mak mot Löderupsgården där den ska stå uppställd för eventuella nödsituationer. Inte för att köra kvällspatrullen på sin runda.

Irriterade hoppar Bitte och Bärbel in i sin egen bil och fräser i väg på de snöiga vägarna. Första stoppet är hos Helge Cederlund, 91, och hans hustru Genia, 89, i Glemmingebro.

– Äsch, den här lilla snöyran är väl ingenting, säger Helge Cederlind med ett skratt. Annat var det 1942, då hade vi två meter snö och 33 grader kallt.

Läs mer:

Ingrid Carlqvist