Angelika, 42, fick sitta med sin döda pappa i timmar utan hjälp

Publicerad 2020-04-14

Angelika, 42, fick inte den sista tid som hon hoppats på med sin pappa.

När han dött blev hon ensam sittandes i timmar utan någon kontakt med vårdpersonalen på boendet.

– Att vara anhörig togs ifrån mig, jag blev en vårdare. Jag satt inte där som dotter utan som vak, säger hon.

Det ringer på Angelikas mobiltelefon. Det är personalen på Villa Salabacke som ringer för att berätta att hennes pappa Jan-Erik, 72, hastigt har blivit sämre. Han vill inte äta eller dricka och de tror inte att han kommer klara sig den här gången. Trots att hon var på semester med familjen kunde hon inte se nått annat alternativ än att åka dit direkt.

– Vi var 75 mil bort när han började tackla av, det tar ju ändå åtta timmar att köra men jag kom så fort jag kunde, säger Angelika.

Jan-Erik hade fram till i höstas bott på Villa Salabacke i drygt två år. Det hade inte alltid varit en helt enkel vistelse. Hans dotter Angelika beskriver honom som en viljestark norrlänning som inte alltid hade det så lätt att komma överens med personalen.

Angelika tillsammans med sin pappa Jan-Erik.

Inte som det verkat

Efter att ha hämtat upp sin syster i Motala åkte de till boendet i Uppsala. Beredda på att ta farväl av sin pappa. När de kom fram var han inte så illa däran som det verkat.

– Han var pigg, satt upp och snodde mitt kaffe. Vi åkte iväg och åt och kom sen tillbaka. Då hade pappa ont istället, säger Angelika.

Det visade sig att Jan-Eriks kateter inte fungerade som den skulle och hans buk var svullen av de drygt 2 liter urin som inte kom ut. Angelika, som är akutsjuksköterska på Akademiska, visste vad som var fel och hennes pappa fick hjälp och mådde snart bättre igen.

– Då bestämde sig min syster för att åka hem. Pappa sa hej då och var glad. Nått han inte gjort förut. Vi såg på varandra och jag sa att han har 48 timmar kvar, efter det gick det fort.

En bisarr natt

Vad som nu skedde beskriver Angelika som en surrealistisk situation. Lördagen gick och det blev kväll. Sista gången som någon personal på boendet kom in till henne och hennes pappa var vid niotiden. Innan personalen gick sa de att det bara var att larma om någonting hände och att de skulle komma förbi senare för att vända hennes pappa.

– Vid 00.56 på natten drog han sitt sista andetaget. Jag kände en liten lättnad. Jag larmade personalen så att de kunde komma och dödförklara, men ingen svarade.

Tiden gick och Angelika tryckte på larmknappen 40 gånger. Lika många gånger möttes hon av tystnad. Efter flera timmar själv i rummet bredvid sin döda pappa ringde hon till slut 112. Att tvingas ringa larmnumret inifrån ett bemannat boende tycker Angelika är bisarrt.

– Ja det är ju helt galet, nästan en parodi. Jag ringde min syster tillslut, vi ringde alla nummer vi hade men fick inte tag på någon.

Skulle bjuda på flyttstädningen

Vid 02.30 kom till slut en ur boendets personal. Då fick Angelika höra att larmet på boendet inte fungerade så bra och att de inte fått hennes larmförsök.

– Att vara anhörig togs ifrån mig, jag blev en vårdare. Jag satt inte där som dotter utan som vak, säger hon.

Dagen efter lät inte Angelika vänta med sin kritik. Direkt på morgonen ringde hon till verksamhetschefen hos Vardaga som driver Villa Salabacke för att få svar på hur detta kunde ske.

– Det var så lamt, de sa vad de tror man ville höra bara. De skulle göra en egen anmälan och skulle stå för flyttstädskostnaden.

– Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Jag har varit med om mycket men det här är nog det värsta.

Arkiv. Företaget Vardaga driver Villa Salabacke.

Skarp kritik

Efter det som inträffat anmälde Angelika Villa Salabacke till Inspektionen för vård och omsorg som nu riktat kritik mot boendet.

”Det är särskilt anmärkningsvärt då det även kan innebära att andra boenden på Villa Salabacke inte har möjlighet att larma för att få hjälp.”, skriver de i sitt utlåtande

Verksamhetschefen för Villa Salabacke har framfört till IVO att driftsäkerheten av larmet är ett problem som säkras med leverantören och att driftsäkerheten bedöms ha blivit mycket bättre.

Enligt verksamhetschefens yttrande till IVO fungerade inte larmet optimalt, men enligt larmlogg hade larmet kommit kl. 02.02. Vidare uppger verksamhetschefen att en diskussion pågår med leverantören om driftssäkerheten.

”Riktigt jävla förbannad”

Att IVO ger henne rätt tycker Angelika är skönt. Och trots att det inte kan ändra hur hon tvingades säga farväl till sin pappa så hoppas hon att det ska leda till att ingen annan måste uppleva det hon gjort.

– Jag är riktigt jävla förbannad, men glad att han slapp lida för länge. Jag vann bägge anmälningarna. Det här är det sista vi gör för de som bor kvar på hemmet.

 

Aftonbladet har sökt Vardaga Villa Salabacke utan framgång.

Följ ämnen i artikeln