Klarade tre dagar på Atlantens botten

Uppdaterad 2013-12-03 | Publicerad 2013-06-13

Harrison Okene, 29, överlevde tre dagar på 30 meters djup i ett iskallt Atlanten. En liten luftficka och Coca-cola räddade hans liv.

– Jag var där nere i totalt mörker och trodde att det var slut, säger Okene till BBC.

Harrison Okene arbetade som kock på en bogserbåt ute på Atlanten, 32 kilometer utanför Nigerias kust. Han var på toaletten när han kände hur båten slog runt i det hårda vädret. Samtidigt som båten sjönk upp och ned mot den mörka havsbotten letade sig Okene fram till en luftficka.

– Jag trodde hela tiden att vattnet skulle fylla upp rummet men det gjorde det inte, säger han till BBC.

Skrämde dykarna

Från sin luftficka uppger Okene att han hörde fiskar äta på de döda kollegorna. Totalt befann sig tolv personer ombord på båten, tio av dem har påträffats döda och en saknas fortfarande.

– Jag var hungrig men framför allt så törstig. Saltvattnet rev bort skinnet från min tunga, säger Okene som lyckades få med sig Coca Cola in i luftfickan.

Efter över 60 timmar hörde han ljud och såg ljuset från ficklampor. Det var ett dykarteam som tagit sig ner till den förlista båten för att bärga kropparna. Okene lyckades gripa tag i en av dykarna som av naturliga skäl blev ordentligt skrämd. Ingen hade förväntat sig att det skulle finnas överlevande ombord.

– Det ändrade operationen till ett räddningsuppdrag. Det var självklart väldigt motiverande, det här är inte något man hör talas om ofta, säger räddningsledaren Jed Chamberlain.

Två dygn i tryckkammare

Efter 62 timmar på 30 meters djup är det inte bara att simma upp till ytan. Räddningsaktionen pågick i flera dagar.

– Otroligt nog var han väldigt lugn genom hela processen. Vi fick lära honom att använda dykarhjälm och dykarbälte för att flytta honom till dykarbåten, säger Chamberlain.

Därefter fick Okene stanna två och en halv dag i tryckkammare för att undvika hjärnskador.

Okene beskriver själv händelsen, som inträffade den 26 maj, som ett mirakel. Han har fått komma hem, men plågas fortfarande av mardrömmar.

– Ibland känns det som att sängen jag sover i sjunker. Jag tror att jag är i havet igen. Jag hoppar upp och skriker, säger han till nyhetsbyrån Reuters.