Soldatens sista ord: ”Vill inte ha andras blod på mina händer”
Uppdaterad 2023-02-19 | Publicerad 2023-02-18
Efter tre månaders värnplikt skulle ryske Sergej, 20, skickas till kriget i Ukraina.
Då tog han livet av sig.
– Jag beslutade mig för att dö i mitt hemland, utan andras blod på mina händer, skrev han.
Sergej Gridin från Petjora i ryska delrepubliken Komi skrev ett avskedsbrev. Hans kamrater hann ta en bild på det, innan officerare tog brevet och förstörde det. Nu sprids Sergejs sista ord i oberoende ryska medier:
”Om ni läser det här så betyder det att jag inte längre lever. I går skrevs jag in i den grupp som ska skickas till Ukraina. Hittills har ingen i vårt kompani återvänt därifrån… Naiv som jag är vände jag mig till plutonchefen och bad att få stanna på regementet, så nu blir jag misshandlad av honom och hans sergeanter”, skrev Sergej och fortsatte:
”Jag tänker inte skriva om mobbningen som de där odjuren utsatt mig för, men jag klarar inte att leva med detta längre. Jag tänker inte längre ta order av typer som bara sprider skräck och illvilja omkring sig. Ni lyckades inte bryta ner mig. Därför har jag beslutat mig för att dö här i mitt hemland, utan andras blod på mina händer. Jag hade önskat att de som driver en människa till självmord skulle sättas i fängelse, men så fungerar det inte i Ryssland. Jag hatar er! Sergej Gridin”
Sergejs kropp var full av blåmärken, berättar systern Valerija Gridina för tidningen Sibir Realii:
– Hela armarna var blågula. Men det skrev läkaren ingenting om i dödsattesten, säger hon.
Sergej Gridins kropp skickades hem till släktingarna utan några som helst hedersbetygelser:
– De kastade in kroppen i avskedsrummet och väntade inte ens på att vi släktingar skulle komma. Därmed tog ”hjälpen” från militären slut. Begravningen fick vi ordna helt och hållet själva, berättar systern.
Ville jobba som sjöman
Sergejs plan var hela tiden att göra klart militärtjänstgöringen så snabbt som möjligt och sedan återvända till hemstaden, där han hade tagit examen vid en sjöhögskola och skulle jobba som sjöman på floden Petjora. En inte helt orimlig tanke, eftersom det från officiellt ryskt håll heter att värnpliktiga inte ska skickas till kriget i Ukraina. Men så blev det inte.
– Alla på sjöhögskolan älskade honom. Många var på hans begravning i dag, säger kurskamraten Kirill till Sibir Realii.
Redan i december berättade Sergej för systern om missförhållandena vid regementet i Nachabino strax utanför Moskva:
– ”Befälen dricker hela tiden, alla dricker överallt.” Jag sade att ”det måste finnas normala människor också, som inte dricker”. Han svarade ”nej, några sådana finns det inte”.
Familjen vill veta mer
Hela Sergejs kompani hade fem automatgevär, som de fick öva på tillsammans. När Sergej och hans kamrater svor militäreden använde de trägevär, berättade han för systern.
Sergej Gridin dog den 10 februari. Valerija säger att hon fortfarande är i chock:
– Han hade så många planer, men hann inte leva. Sergej var vänlig och fredsälskande, men samtidigt stark. Han hjälpte alltid andra.
Sergej Gridins släktingar har anlitat en advokat för att få fram mer information om hur det gick till när han tog livet av sig, hur mycket han pressades av befälen eller om han till och med blev mördad. När släktingarna ringer vägrar regementet att ens svara på frågor om avskedsbrevet fortfarande existerar.
