Dokument: Vad visste Lundin Oil om ”Dödens väg?”
Uppdaterad 2023-09-06 | Publicerad 2023-09-05
Vägen löper nio mil genom den afrikanska bushen.
En gång band den samman Lundins oljefält med omvärlden.
Nu ska den knyta samma företag till extrema brott.
Året är 1997. Lundin Oil – ett bolag med affärsidén att satsa pengar i länder som andra investerare skyr – har köpt sig rätten att leta olja i ett bottenlöst fattigt område i Sudan stort som Värmland som går under namnet Block 5A.
Här pågår ett hänsynslöst inbördeskrig, som flera år senare ska mynna ut i att Sydsudan bryter sig loss. Men ännu är området en krigszon där den sudanesiska armén med sina krigsherrar försöker kuva rebeller.
Med grundaren och oljeentreprenören Adolf Lundins ledord i bakhuvudet – no guts, no glory – inleds oljejakten. Fyndigheterna ska inte dröja, men det finns ett logistiskt problem. Det saknas en väg.
År 2000 inleds bygget av den nio mil långa vägen, som ska göra det möjligt att utvinna oljan. Ingenjörsmässigt är det okomplicerat, landskapet är platt och öppet. Ändå ska bygget snabbt förvandlas till en mardröm.
Våldet mot civilbefolkningen eskalerar. Människor massakreras och våldtas. Byar bombas till aska från luften medan påtända barnsoldater driver runt på marken.
Vad såg Lundin Oil av detta? Hur agerade man?
Vi hoppar fram till 5 september 2023.
Åtalet mot dåvarande ordförande Ian Lundin, 63, och vd Alex Schneiter, 61, om medhjälp till grovt folkrättsbrott är minst sagt historisk.
Utredningen har tagit elva år. Hundratals förhör har hållits.
Ingen svensk företagsledare har någonsin åtalats för ett liknande brott och den väntande rättegången blir rekordlång, över två år.
Skulle säkra land
En rapport från organisationen Human Rights Watch kopplade tidigt samman vägbygget med regeringsarméns offensiver, som tycktes syfta till att säkra land till bygget. Tiotusentals ska ha fördrivits.
– Vi menar att utredningen visar att militären sköt civila från stridshelikoptrar, förde bort och plundrade och brände hela byar så att människor inte hade något att leva av. Följden blev att många civila dödades, skadades och fördrevs, sa åklagaren Henrik Attorps när åtalet kom 2021, enligt SvD.
Knäckfrågan är dock knappast huruvida det begicks grova brott eller inte.
Utan vad Lundin Oil visste om grymheterna.
Var man en neutral utomstående – eller en bricka i ett blodigt spel?
”Nonsens”
Dokument, som Aftonbladet avslöjade 2012, tycks visa hur regeringen tog hjälp av en ökänd krigsherre för att rensa oljeområden på rebeller och civila, i utbyte mot pengar från oljebolagen.
En annan utredning från projektet ”Unpaid Dept”, hade redan två år tidigare pekat ut Lundin Oil som tydligt delaktiga.
Den tidigare stats- och utrikesministern Carl Bildt, som satt i bolagets styrelse mellan 2000 och 2006, har hörts i utredningen som vittne. I intervjuer har han talat om att bolaget skapade fred och välstånd. Liknande uttalanden har kommit från Lundin-familjen.
– Det där med "dödens väg" i Sudan var ju nonsens, vi byggde kliniker och hjälpte folk och i Khartoum har vi fortfarande ett barnhem, sa grundaren Adolf Lundin i sin sista intervju, med Veckans Affärer, några månader före sin bortgång 2006.
Inför rättegången som inleddes i i Stockholms tingrätt på tisdagen slår även Ian Lundin ifrån sig anklagelserna.
– Sudan har plågats av interna konflikter under många, många år, men vi har aldrig haft något att göra med den här konflikten. Tvärtom har vi varit en god kraft i området och företaget har alltid hållit sig till högsta möjliga etiska standard, säger han.
År 2012 reste ett team från Aftonbladet till platsen för de misstänkta brotten, genom områdets vägspärrar. Överallt såg man spår av våldet.
Den tidigare rebellsoldaten Mabeak Lang talade om oljan, som drivande i hela det 22 år långa inbördeskriget.
– Vi ska ha kompensation. Av Sverige. Lundin sög ut oss, sa han.
Spåren efter de många sociala projekt som Lundin Oil uppgav sig ha initierat var desto färre.
Försvarar sig
Det är långt ifrån enda gången Lundin-bolagen anklagats för att ha medverkat till grova brott. Utvinningen i etiopiska Ogaden genom dotterbolaget Africa Oil är bara ett exempel.
Men det är om Sudan och vägen genom Block 5A som rättegången handlar.
Klart är att de båda åtalade kommer att försvara sig frenetiskt mot de hotande fängelsedomarna.
– Vilka skulle ha rensats bort? Det är det som är intressant. Vi byggde en allvädersväg, en upphöjd väg, 80 procent av vägen går genom träskmarker som är översvämmade sommartid. Byar kan inte byggas på vatten. Det är ett nomadlandskap där människor kommer och går, försvarade sig Alex Schneiter för fyra år sedan i en DN-intervju.
Man kan vidga bilden, bortom förundersökningens 80 000 sidor. Ställa den större frågan.
I Afrika fortsätter människor mördas, våldtas och fördrivas i jakten på naturrikedomarna. Mineraler hamnar i våra smartphones, datorer och bilar. Företag i väst tjänar miljarder.
Hur långt sträcker sig ansvaret? Är det fler som bär skuld?
”Sett byar brinna”
Tjugo år har gått sedan verksamheten i Sudan såldes. Lundin Oil har sedan dess ombildats, bytt namn och flyttat verksamheten till stabilare länder. I dag talar man hellre om grön energi än olja.
Men i Sydsudan har människorna inte glömt.
Röster som genom historien varit ohörda ska nu kallas som vittnen, förbundna genom det som hänt längs den nio mil långa vägen genom bushen.
– Lundin Oil har sett byar brinna, de har sett människor fly. Jag ser ett krig som pågått och jag ser ett företag som stöttat dödandet av ett folk, sa pastor James Koung Ninrew Dong redan 2010.