Abubacarr: Jag satt fängslad i Libyen
Publicerad 2017-11-29
Uppgifter om slavhandel med migranter i Libyen har väckt chock och avsky runt om i världen.
Men Abubacarr Njie, 28, från Gambia, som själv blev fängslad när han försökte ta sig till Europa, blev inte förvånad.
– Tiden i libyskt fängelse var den värsta i mitt liv, säger han.
Det har gått fyra år sedan han lämnade hemlandet Gambia, men Abubacarr ”Buba” Njie glömmer aldrig de nio månader som han befann sig i Libyen.
Målet var, som för så många andra i hans omgivning, att ta sig till en universitetsutbildning i Storbritannien. En examen som ingenjör och drömmen om Europa lockade.
– Jag ville resa, få en bra utbildning, jag har arbetat som svetsare och ville studera till en examen i ett engelsktalande land, säger Buba.
”Sköt i luften”
Men gummibåten som han betalat för en plats på från Libyen kapsejsade, den var överfull. Enligt Buba hade smugglarna placerat över 100 personer, packade tätt som boskap, på farkosten.
– Vi larmade till den italienska kustbevakningen, de larmade vidare till den libyska kustbevakningen eftersom vi var nära den libyska kusten. När libyerna kom med sin stora båt hade de vapen och sköt i luften och sa till oss att sitta ner. Sen fick vi gå ombord på deras båt och därefter fördes jag till ett fängelse i Tripoli.
Han vet fortfarande inte vad han officiellt var anklagad för. Ingen rättegång hölls.
– Poliserna sa att vi brutit mot libysk lag för att vi försökt åka till Europa över Medelhavet. De var upprörda över att vår båtresa skulle hamna på nyheterna.
Betala sig fri
Bubas minnen från tiden i libyskt fängelse är mörka. Han säger att han blev misshandlad av poliser med batong vid ankomsten till ett fängelse i huvudstaden Tripoli och sedan låstes in i en container med ett 100-tal andra personer från olika afrikanska länder.
Senare blev han och en grupp fångar flyttade till ett annat massivt fångläger i Sabha i Saharaöknen, där han också ska ha delat cell med hundratals personer.
Alternativet han fick efter en och en halv månad i fångenskap var att betala sig fri eller skickas tillbaka till Gambia.
Då hade två personer hunnit dö i det gigantiska fängelsekomplexet i Sabha, och många var sjuka. Buba hade omfattande insektsbett över hela kroppen, berättar han.
– Poliserna ville ha ungefär 250 Euro av mig för att släppa mig fri. Jag hade motsvarande 100 Euro sparade. Till slut gick de med på summan. Men många andra blev tvungna att be sin familj att betala för att de skulle släppas fria och skickas hem. De var kidnappade.
Drömmen om Europa fanns kvar, och Buba sökte sig till sina landsmän i Sabha och fick ströjobb som svetsare. Till slut hade han tjänat ihop tillräckligt med pengar för en ny plats på en smuggelbåt över Medelhavet.
Ett land i krig
Till slut, den 10 april 2014, kom han till Italien. Den andra smuggelbåten var lika överfull som den första, och en man som klagade på magont hittades död när farkosten kommit fram till Italien, berättar Buba.
Men allt var bättre än livet i Libyen, beskriver han.
Aftonbladet har inget sätt att bekräfta detaljerna i Abubacarr Njies berättelse, men flera andra vittnesmål ger en samstämmig bild av en helvetisk tillvaro i landet. Libyen är sedan många år ett land i krig med regionala styren och omfattande milisgrupperingar. Libyska hamnstäder har också blivit vanliga utskeppshamnar som många afrikanska migranter reser från, vare sig de kommer från krigsdrabbade områden eller som Buba söker ett bättre liv i Europa.
Många har mist livet på färden. Enligt internationella migrationsorganisationen IOM har 3033 människor dött under 2017 på rutter likt den Buba tog från Libyen till Italien.
Resan är den i särklass mest dödliga av alla migrationsvägar, visar organisationens statistik.
Den tyska hjälporganisationen Sea watch har också larmat om att dess medlemmar sett hur libyska kustbevakningen, som EU utbildar och ger resurser till, slår, hotar och lämnar människor att drunkna på Medelhavet.
”Allt är korrupt”
Och den amerikanska tv-kanalen CNN har rapporterat om att migranter säljs som slavar i flera städer i Libyen.
– Det enda jag vet är att allt är korrupt i Libyen, de struntade i om vi levde eller dog i fängelset, säger Abubacarr Njie.
Han har i dag sökt asyl, fått avslag, och överklagat beslutet i Italien. Han arbetar för ett turistguideföretag i Rom och hoppas att få stanna i landet och kunna utbilda sig. Får han ytterligare avslag är framtiden oviss, han vet helt enkelt inte vad han gör då, eller tar vägen, säger han.
Han har avrått sina fyra bröder och tre systrar, och vänner som frågar, att någonsin söka lyckan genom att resa ut ur Afrika via Libyen.
– Det är inte värt det. Många i Afrika tror att allt ska lösa sig om de åker till Europa, vi är nyfikna på kontinenten. Jag är inte nyfiken längre, säger han.