Historien talar för att britterna blir kvar i EU

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Dött lopp i mätningarna men status quo har vunnit sex av sju omröstningar

LONDON. Vädret i London är lika ombytligt som opinionsmätningarna inför brexit.

När jag landar duggar det. När jag checkat in på hotellet skiner solen.

I en mätning leder brexit. I en annan stanna kvar.

Men historien visar att det är en särskild sida som nästan alltid vinner.

Brittisk media domineras helt av att det bara är några dagar kvar till den historiskt viktiga folkomröstningen som kan avgöra landets framtid.

Jag köper en bunt med dagtidningar och sätter mig på ett fik vid Kensington High Street för att läsa.

Tonläget är möjligen lite mer dämpat än det var före mordet på labourpolitikern Jo Cox som kampanjade för att Storbritannien skulle stanna kvar i EU. Men det är ändå högt.

De brittiska tabloidernas journalistik är skräddarsydd för att få britterna att rösta för ett utträde.

”Ny skatteräd mot Storbritannien” utropar Daily Express på förstasidan, och talar om vilka enorma bördor som Bryssel väntas lägga på ö-riket om man inte lämnar.

Upprörd Leave-sida

Tydligt är också att lämna-sidan, Vote leave, för första gången är lite på defensiven. En klar oro finns för att mordet på Jo Cox ska gynna stanna-sidan.

”Folkomröstningen får inte avgöras av ett hemskt brott” är rubriken på Leo McKinstrys kommentar i Daily Express. The Sun har en snarlik artikel.

McKinstry är upprörd över vad han ser som stanna-sidans smutskastning av motståndarna. ”Med skamlös opportunism försöker de använda mordet som ett verktyg för att misskreditera lämna-sidan”, skriver han. ”Det är en ny variant av den gamla taktiken, 'guilt by association'.”

Tidningarna innehåller också helsidesannonser med budskap från lämna sidan. En avbildar en bulldog med en slips i den brittiska flaggans färger runt halsen. Rubriken lyder ”Let´s be the top dog again”. En anspelning på lämna sidans uppfattning att landet inte når sin fulla potential när man är i EU:s våld.

En helsida visar den brittiska flaggan bredvid EU:s med den ledande frågan: ”Vilken flagga är din?”.

Sobrare morgontidningar

Stanna sidan verkar satsa mer på stortavlor. När jag promenerar tillbaka till mitt hotell medan solen åter skyms av svarta moln passerar jag en bild av landsfadern Winston Churchill iförd plommonstop med texten ”Britts don't quit”.

Medan en dubbeldäckarbuss rullar förbi byts bilden på tavlan ut mot en ny. Nu är det Donald Trump som ger Boris Johnson en fet puss på munnen, en bild som för tankarna till den där Sovjetunionens diktator Leonid Brezjnev kysser Östtysklands kommunistchef Erich Honecker. Texten: ”Vote IN 23rd June”.

I de mer sobra morgontidningarna är tonläget märkbart nedskruvat, särskilt hos dem på stanna-sidan. Väl medvetna om att om det är någon som överhuvudtaget tjänar på det tragiska mordet på labourpolitikern så är det dom.

Dött lopp i mätningarna

Precis före mordet kom mätningar som visade att lämna-sidan var i knapp ledning. Nu visar nya mätningarna att stanna-sidan leder lika knappt. Det är dock omöjligt att säga om det finns något samband.

En sammanvägning av sex olika mätningar visar på dött lopp.

Men om brexitomröstningen följer mönstret från tidigare folkomröstningar så är det fördel för stanna-sidan.

Sedan 1975 har Storbritannien haft sju folkomröstningar. I sex av dessa har mönstret varit detsamma. Den sida som vill förändra har normalt knappat in tills det bara är en eller två veckor kvar till själva valdagen. Då kommer en svängning tillbaka till den sidan som står för status quo. Detta var exempelvis vad som hände när Skottland röstade om sin självständighet 2014 och när landet röstade för att stanna kvar i dåtidens EU 1975.

För några timmar sedan sa min väderapp att det skulle regna i London i morgon. Nu förutspår den sol. Vi får väl se hur det blir.

Precis som vi får se hur britterna slutgiltigt röstar på torsdag.

Wolfgang Hansson