Här är hela Kofi Annans tal i Nairobi

"Mina damer och herrar.

Alla vi här är hängivna arbetet att förbättra människors villkor. Vi vill alla se den dag när alla, inte bara några lyckliga få, kan leva ett värdigt liv och se med hopp mot framtiden.

Vi vill alla skapa en värld där människor lever i harmoni med varandra och med den naturliga omgivning som livet bygger på.

Den visionen, som alltid haft höga odds, har drabbats av ännu värre faror i form av klimatförändringen.

Till och med de framsteg som gjorts de senaste åren riskerar att gå förlorade.

Klimatförändringen är inte bara, som många tror, en sak som berör miljön.

Det är ett hot som omfattar allting.

Ett hot mot hälsan, eftersom en varmare värld också är en värld där infektionssjukdomar som malaria och gula febern kommer att spridas mer och snabbare.

Det hotar livsmedelsförsörjningen, eftersom högre temperaturer och längre torrperioder ödelägger jordbruksområden och gör det omöjligt att odla.

Det hotar själva marken där nästan hälften av världens människor lever - kuststäder som Lagos eller Kapstaden, som har att se fram mot undergång i takt med att haven stiger på grund av att glaciärerna och isbergen smälter.

Allt detta och mycket mer ligger framför oss.

Väderrelaterade katastrofer för miljarder dollar.

Livsviktiga ekosystem, som skogar och korallrev, går under.

Dricksvattenreserver som försvinner eller förorenas av saltvatten.

Klimatförändringen är också ett hot mot freden och säkerheten.

Om mönstret för regnperioderna förändras så ökar kampen om världens resurser. Detta kan öka spänningar och folkförflyttningar som kan bli farliga, speciellt i instabila länder eller regioner.

Det finns bevis för att detta redan sker och det kan mycket väl bli värre.

Detta är inte sicence fiction. Detta är rimliga scenarion som bygger på tydliga och vetenskapliga rön.

Ett fåtal envisa skeptiker fortsätter att förneka att den globala uppvärmningen äger rum och försöker så tvivel.

De ska tas för vad de är: i otakt och utan argument.

I verkligheten så är vetenskapen inte bara alltmer överens utan också allt mer oroande.

Många vetenskapsmän kända för sin försiktiga inställning säger nu att den globala uppmärmingen håller på att närma sig den punkt när det inte längre finns någon återvändo.

Vindarna håller också på att skifta bland ekonomer. Tidigare denna månad kallade förre chefsekonomen vid Världsbanken sir Nicholas Stern klimatförändringen ”det största och mest omfattande misslyckade marknad som någonsin skådats”. Han varnade för att klimatförändringen kommer att minska världsekonomin med 20 procent, och orsaka både ekonomiska och sociala störningar i klass med bägge världskrigen och den stora depressionen.

De goda nyheterna är att det finns mycket vi kan göra som svar på detta.

Vi har börjat rena fossila bränslen på ett bättre och mer effektivt sätt.

Användningen av förnybara energikällor ökar och är tillgänglig till överkomliga priser.

Med mer forskning och utveckling - dagens nivåer är farligt låga - kommer vi att komma mycket längre.

Sporrade av Kyoto-avtalet kan stödet till utvecklingsländerna från kolindustrin nå 100 miljarder per år.

Marknaden för energiprodukter med lågt kolinnehåll väntas växa dramatiskt.

Men vi behöver fler ”gröna” tillvägagångssätt för att möta ett växande energibehov.

Och vi behöver rätt drivfjäder, för att komplettera de förbud som hitills härskat.

Utmaningarna i klimatet erbjuder verkliga möjligheter att främja utveckling och ge vårt samhälle en mer hållbar grund.

Låga utsläpp behöver inte betyda låg tillväxt, eller att hindra länder som vill utvecklas.

Så, sluta förneka. Låt ingen säga att vi inte har råd att handla. Det är alltmer tydligt att det kommer att kosta oerhört mycket mindre att skära ner på utsläppen nu än att ta konsekvenserna senare.

Och låt det vara slut med pratet om att vi ska vänta tills vi vet mer.

Vi vet redan att en ekonomi som bygger på stora utsläpp är ett experiment bortom kontroll med världsklimatet.

Men även om vi arbetar för att minska utsläppen, så måste vi samtidigt göra mycket mer för att anpassa oss till den globala uppvärmningen och effekterna av den.

Konsekvenserna av klimatförändringen kommer att fördelas olika och mycket drabbar världens fattiga länder, många här i Afrika.

Fattiga som redan lever nära föroreningar, katastrofer och förödda naturresurer. Deras hela tillvaro är direkt beroende av jordbruk, skogsbruk och fiske. Tänk till exempel på de kvinnor och flickor som måste leta efter bränsle och vatten eftersom man saknar de enklaste saker.

Eller på de många samhällen i Afrika som redan drabbas av klimatrelaterade katastrofer de senaste åren. Översvämningarna i Mocambique, torkan i Sahel och här i Kenya är i färskt minne.

För dem är anpassning en fråga om att överleva.

Vi måste göra det viktigare att räkna med klimatförändringarna i planer och program som strävar efter att uppnå utvecklingsmålen.

Budskapet är klart. Den globala klimatförändringen måste placeras jämte andra stora hot - krig, fattigdom, spridningen av dödliga vapen - som traditionellt fått störst uppmärksamhet politiskt.

Och FN erbjuder de verktyg världen behöver för att svara.

Regionala och nationella initiativ har ett världe. Men FN:s konferens är det forum där det sanna globala svaret formuleras. Kyotoprotokollet är nu satt i verket och dess Renare Miljö-mekanism har blivit en biljondollarkälla för att finansiera hållbar utveckling.

Denna mekanism är ett lysande exempel på ett FN-lett parnerskap som länkar samman regeringar med den privata sektorn i utvecklingsländerna. Jag är glad att tillkännage att sex FN-organ på denna konferens har inlett en plan för att stödja utvecklingsländer, speciellt i Afrika, som ska delta i Renare Miljö.

Jag uppmanar donatorländerna att hjälpa till att göra dessa ansträngningar framgångsrika.

Jag har också glad att tillkännage att UNDP och UNEP gett sig ut för att hjälpa utvecklingsländer, återigen i Afrika, att ta med klimatförändringen i ländernas nationella utvecklingsplaner, bland annat inom infrastruktur.

FN-organ kommer att forsätta att ställa sin expertis till förfogande. Men det största ansvaret faller på de individuella länderna - och det betyder de som bär största ansvaret för utsläppen av koldioxid i atmosfären.

Dessa måste göra mer för att få ner sina utsläpp.

Kyoto-protokollet är ett avgörande steg framåt, men det är för litet.

Och medan vi funderar på hur vi ska komma vidare så finns fortfarande en skrämmande brist på ledarskap.

I utvecklingsländer kan utsläppen inte fortsätta att växa okontrollerat.

Många av dessa länder har tagit ett imponerande grepp när det gäller klimatförändringarna. Snabbt växande ekonomier, som Kina, är alltmer framgångsrika när det gäller att minska utsläpp från sina snabbt växande ekonomier. Men mer behöver göras.

Affärsvärlden kan också dra sitt strå till stacken. Förändringar i hur företag beter sig och hur privatpersoner investerar kommer att visa sig minst lika framgångsrikt när det gäller att vinna kampen om klimatet som direkta statliga åtgärder.

Enskilda personer spelar också en roll. En enda energilampa i köket kanske inte verkar så mycket. Men multiplicera det med miljoner så blir besparingen imponerande.

Väljarnas makt kan också vara minst lika avgörande, om människor gör klimatfrågan till en viktigare valfråga än den är idag, och enskilda människor genom sina dagliga inköp kan skapa ett tryck på företagen att arbeta grönt.

Det finns fortfarande tid för alla samhällen i världen att byta kurs.

Istället för att vara ekonomiskt defensiva - låt oss vara politiskt modigare.

Konferensen i Nairibo måste skicka en klar och tydlig signal om att världens politiska ledare tar klimatfrågan på allvar.

Frågan är inte om klimatförändringarna inträffar eller inte, utan om vi, mot bakgrund av den nödsituation som gäller, kommer att hinna ändra oss tillräckligt snabbt."