Amnesty: Eritrea sämst i världen på pressfrihet

KAPSTADEN De första åren var euforiska. Från omvärlden strömmade gratulationer och ekonomiskt stöd. Alla ville hjälpa det nya lilla landet, som i 30 år kämpat så hårt för sin frihet.

Huvudstaden Asmara blev ett favoritresmål för diplomater och biståndsfolk. Där lockade vänlig, vacker italiensk småstadsatmosfär med trottoarkaféer och klubbar.

Detta var strax efter självständigheten från Etiopien 1993. Men snart hårdnade tonläget.

När eritreanerna började ta sig demokratiska friheter, som att tala öppet och kritisera regeringen, slog president Isaias Afewerki tillbaka.

År 2001 fick han nog. Hundratals greps i razzior, misstänka för att hysa omstörtande tankar. Många är fortfarande spårlöst försvunna.

Elva ministrar som börjat tala om demokratiska reformer greps och har sedan inte hörts av. De anklagades för förräderi, men har inte ställs inför rätta.

Den fria pressen stängdes och journalister greps. En grupp på tio journalister anklagades för att stödja de ministrar som krävt reformer. En av dem var Dawit Isaak. En annan var Fessayahe ”Joshua” Yohannes, som sedan dess dött i fängelset.

Enligt Amnesty International dog han av tortyr och brist på vård. Tre andra journalister kan enligt obekräftade uppgifter vara döda.

Enligt Amnesty spärras människor in på order uppifrån och överklaganden tillåts inte.

Regimen tillåter i dag ingen som helst kritik. Organisationen Reportrar utan gränser rankar Eritrea som sämst i världen på pressfrihet, en position som förr hölls av Nordkorea.

Det finns inga oppositionspartier och inga oberoende organisationer. Inga ”oregistrerade” trossamfund tolereras. USA listar Eritrea som ett av världens mest religiöst intoleranta länder.

Det självständiga Eritrea har aldrig hållit val och det parlament som bildades efter självständigheten har inte mötts sedan 2002.

Syns då ingen ljusning? Enligt president Isaias kan inget normaliseras förrän gränstvisten med Etiopien är löst. Länderna krigade åren 1998-2000 om några gränsbyar och 70 000 dödades.

Alla män mellan 18 och 50 år och alla kvinnor mellan 18 och 27 måste göra minst 18 månaders militärtjänst. I praktiken hålls männen kvar på obestämd tid.

Enligt Världsbanken är 320 000 eritreaner soldater, cirka 14 procent av befolkningen. Om någon flyr landet för att undkomma tvingas familjen betala motsvarande 20 000 kronor. Annars fängslas familjen och deras hem och mark beslagtas.

Källor: Amnesty International, Human Rights Watch, Reportrar utan gränser, Världsbanken, Wikipedia.

Läs mer om Dawit Isaak

http://www.eritreadaily.net/Amnesty: Campaign Free Eritrean Journalists

http://www.freeeritreanjournalists.org/index.html

Amnesty: Human Rights in Eritrea

http://www.amnesty.org/en/region/eritrea

Internationella PEN-klubben om Dawit Isaak

http://www.internationalpen.org.uk/index.cfm?objectid=A355E9F3-3048-676E-26F588DE206C1429

Human Rights Watch: årsrapporten 2009 om Eritrea

http://www.hrw.org/en/node/79224

Reportrar utan gränser: Pressfrihetsindex

http://www.rsf.org/article.php3?id_article=29031

Committee to Protect Journalists: Eritrea

http://cpj.org/africa/eritrea/

International Press Institute: Eritrea

http://www.freemedia.at/cms/ipi/freedom_detail.html?country=/KW0001/KW0006/KW0154/

International News Safety Institute: Eritrea

http://www.newssafety.com/index.php?option=com_content&view=section&layout=blog&id=67&Itemid=100170

Eritreas ambassad i Stockholm

http://www.eritrean-embassy.se/index.htm

Shabait.com, Eritreanska regeringens nyhetssajt

http://www.shabait.com/staging/index.html

Eritrean Daily, oppositionell nyhetssajt

http://www.eritreadaily.net/

Ola Säll – Svenska Dagbladets medarbetare i Kapstaden