Nobelpristagaren dokumenterar ryska tortyren

Det krävdes en storskalig invasion för omvärlden att vakna.

Oleksandra Matvijtjuk, vars arbete i år belönats med både Nobels fredspris och Right Livelihood-priset, har dokumenterat grova krigsbrott i åtta år. Först nu lyssnar världen.

– Passiviteten innebär att ryssarna har börjat tro att de kan göra vad de vill, säger hon.

Stockholms novemberrusk utgör en välkommen paus. Inne på hotellet i Gamla stan är det varmt och tryggt, hemma i lägenheten i Kiev har Oleksandra Matvijtjuk varken haft ljus eller värme på tre dygn.

– Putin har avsiktligt förstört Ukrainas ekonomi och nu förstör han vår civila infrastruktur. Och det blir bara kallare, säger hon.

Sedan Ryssland invaderade Ukraina i februari har den organisation Oleksandra Matvijtjuk leder, Center for Civil Liberties, dokumenterat över 24 000 krigsbrott. Ända är det bara toppen av isberget. Våldet och krigsbrotten har blivit en del av den ryska krigskulturen, säger hon.

– Det är en avsiktlig strategi som sanktioneras av den högsta politiska ledningen. När ryska styrkor drog sig tillbaka från Kievregionen och vi hittade döda kroppar spridda över gatorna, döda människor liggande i sina egna trädgårdar, vad gjorde Putin? Han gav en medalj till den militära enhet som var stationerad i Butja.

Åtta år av ostört krig

Arbetet är tungt, ibland på gränsen till outhärdligt. Sedan 2014 har Oleksandra Matvijtjuk personligen intervjuat hundratals människor som överlevt fångenskap. Oftast förbjuder hon sig själv att känna efter för att inte bryta ihop. De första sju åren kändes det hopplöst, som att ingen någonsin skulle ställas inför rätta för de övergrepp hon dokumenterade.

– De berättar hur de misshandlats, våldtagits, fått sina fingrar avkapade ... En kvinna berättade hur de gröpte ur hennes ögon med en sked. Det är helt fruktansvärda berättelser och det har pågått i åratal. Vi skickade in otaliga rapporter – till FN, till Europarådet, till EU. Inget hände, säger hon och fortsätter:

– I åtta år fick det här kriget pågå ostört – bara efter en storskalig invasion förstod den civiliserade världen till slut.

Skyldiga måste straffas

Vladimir Putins folkrättsvidriga annektering av Krimhalvön 2014 var ”ett prov som omvärlden inte klarade”, säger Matvijtjuk. Världens demokratier fortsatte att göra affärer med Putin – köpa olja och gas, bygga Nord Stream 2, blunda för krigets grymheter.

– Passiviteten innebär att ryssarna har börjat tro att de kan göra vad de vill. Vi kommer aldrig att få en varaktig fred i vår region om vi inte bryter cirkeln av straffrihet. De som begått de här brotten med sina egna händer måste – liksom politiker och militära befälhavare – hållas ansvariga.

39-åriga Oleksandra Matjivtjuk, i grunden jurist, säger att kriget tydligt visat att det internationella systemet för fred och säkerhet inte fungerar. I slutändan beror en stats överlevnad enbart på dess militära kapacitet eller huruvida den tillhör en militär allians, menar hon.

– Det är en illusion att vi har någon sorts internationell arkitektur som skyddar oss. Vi behöver omstrukturera hela det internationella systemet, skapa ett system som kan stoppa och straffa krigsförbrytare.

Svårt med familj

Sedan den storskaliga invasionen i februari har rapporter pekat på att även den ukrainska sidan gjort sig skyldig till krigsbrott. Center for Civil Liberties dokumenterar även ukrainska övergrepp, men den övervägande majoriteten är enligt organisationen begångna av ryska soldater.

Aldrig någonsin hade Oleksandra Matvijtjuk föreställt sig att hon skulle arbeta med att dokumentera krigsbrott. Kriget har förändrat henne i grunden, säger hon, och inneburit bittra personliga uppoffringar.

– Jag och min make har inga barn än. När du arbetat med tortyrfall i åtta år är det uppriktigt sagt svårt, säger hon och fortsätter:

– När Ryssland invaderade tänkte jag att det är okej att jag inte fått barn än, att jag väntat, för att cirkeln av människor som jag behöver oroa mig för därmed är mindre. Men i framtiden. När ett barn föds i Ukraina är det en viktig symbolisk handling – livets seger över döden.